Strokedrabbade Micke tvingas bo på anstalt
Fyra dagar före jul tvingas funktionshindrade Micke in på anstalt.
Sedan i går eftermiddag bor Mikael Foss - mot sin vilja - i ett litet kalt rum på tretton kvadrat. Det är så funktionsnedsatta behandlas i dagens Sverige.
Sedan Micke nekats dubbelassistans blir det inget julfirande hemma i Kalmarlägenheten. Hans fru Anki är ledsen, eller egentligen mest arg.
– Jag har slutat gråta nu, säger hon.
Klar i huvudet
Det har gått två år sedan Micke blev yr en kväll. Han gick och la sig och när Anki kom efter låg han på rygg med händerna i luften. Det känns som ström i armarna, sa han och Anki ringde ambulansen.
Micke hade drabbats av en stroke i hjärnstammen och blev kvar på intensiven i flera veckor. När han väl vaknade var han fullständigt klar i huvudet, men han kunde inte röra sig och inte andas själv.
Det var där och då Anki fick inleda sin kamp. I två år har hon kämpat varenda minut. Hon har slagits för permobilen, hygienstolen, specialsängen, lyftanordningen och assistenterna. Hon har slagits för en lägenhet där allting fick plats.
Flyttade till slut
Ankis mål har hela tiden varit att Micke ska ha ett anständigt hem där han kan leva ett så normalt liv som möjligt.
Anki insåg snart att hon inte längre sågs som Mickes hustru. Hon är fortfarande ung, hon arbetar som förskollärare, men i samhällets ögon hade hon förvandlats till den vårdresurs hon varken kunde eller ville vara. Det gick så långt att hon till slut flyttade från sin man för att han skulle få den vård hon inte kunde ge honom.
Men snart minskade Försäkringskassan ändå på Mickes assistanshjälp. Största delen av dygnet ska en ensam anställd ansvara för andning, träning, matning och allt annat som krävs. Det är ett hårt arbete, assistenten kan inte ens gå på toaletten för risken att Micke slutar andas. Han behöver två assistenter, men det har Försäkringskassan sagt nej till.
Nu lämnar hon partiet
Anki och Micke har överklagat Försäkringskassans beslut, men för några dagar sedan blev det för mycket. Personalen orkade inte och kommunens lösning blev institution. Han behöver fortfarande hjälp varenda minut, så det nya boendet lär inte bli billigare. Det blir bara sorgligare för Micke som får sitt liv än mer beskuret.
Det är anmärkningsvärt att de socialdemokratiska ministrarna Magdalena Andersson och Åsa Regnér väljer att spara på de människor som drabbats allra hårdast. Det är häpnadsväckande att de räknar med att hustrur och mammor ska sluta arbeta för att i fattigdom sköta sina anhöriga.
Om de menar att valet står mellan uppoffrande kvinnor eller institutionsvård, då har vi kastats mer än femtio år tillbaka i tiden. Anki är själv aktiv socialdemokrat, men efter dagens sammanträde i servicenämnden lämnar hon partiet.
Det är inte utan att man förstår henne.