ÅSIKT

Högerns kulturkrigare avskyr ett bildat folk

Folkbildningens idé är farlig för de ­reaktionära krafterna

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Robin Lorentz-Allard
I Sverigedemokraternas senaste budgetmotion ville partiet minska stödet till folkbildningen med 968 miljoner kronor.

avDaniel Swedin

LEDARE

Det högerextremister tycker är allra roligast är kulturkamp. Och inte bara högerextremister förresten. Vår tid, vårt samhälle och vårt sätt att kommunicera tycks särskilt anpassat för strider om huruvida julen är förbjuden, om det finns svenska värderingar, vad chokladbollar ska kallas och om språket i Astrid Lindgrens böcker bör uppdateras.

Men för extremister är det inte någon debattövning, det är en överordnad strategi. Ska man ändra politiska opinioner så måste man förändra de värderingar som människor får genom sin kulturella fostran in i samhället.

Om man växer upp i ett land där rasistiska stereotyper klippts bort ur Kalle Anka på julafton och där varuhus låter pojkar ha flickkläder i sin reklam så blir ens värderingar omstörtande och normbrytande. Om man däremot växer upp i ett land där teatrarna bara spelar svensk dramatik, där fornlämningar har en framskjuten position och där storfilmerna på bio handlar om Gustav Vasa så får man äktsvenska, friska och sunda värderingar. Det är det antagandet som högerextremister bygger sin kultursyn på och det är det som präglar exempelvis sverigedemokraternas kulturpolitik.

Den politiken har nu börjat praktiserats på allvar ute i landet.

I Sölvesborg, där Sverigedemokraterna härskar ihop med moderater och kristdemokraterna, blir Folkets hus-föreningen av med stora delar av det kommunala stödet. Enprocentsregeln, principen att en procent av kostnaderna vid kommunens byggprojekt avsätts till konst, ska slopas. Och 25 procent av de kommunala bidragen till studieförbunden tas bort. I Trelleborg, där Moderaterna och Kristdemokraterna styr med stöd av SD, ska budgeten för studieförbunden halveras. Och i Sverigedemokraternas senaste budgetmotion ville partiet minska stödet till folkbildningen med 968 miljoner kronor.

Kampen mot studieförbunden är intressant. Förbunden och den folkbildning som de står för är sprungna ur det sena 1800-talets demokratirörelse. I nykterhetsloger, frikyrkoförsamlingar och arbetarföreningar tränade sig människor i demokratiskt ansvarstagande och bemödade sig om att bredda varandras kunskaper om allt från språk till föreningskunskap. I dag har vi ett ord för det där: socialt kapital.

Studiecirklar och folkhögskolor upprättades för att vanliga människor skulle kunna förändra samhället. För den unga arbetarrörelsen var målet med folkbildningen inte att förstöra allt som de privilegierade klasserna hade skapat, utan att se till att alla hade tillgång till mänsklighetens kulturella rikedomar. Man ville sätta samhällskunskapens, nationalekonomins och filosofins vapen i händerna på vanligt folk.

Varje år deltar över 600 000 svenskar i minst en studiecirkel. Man lär sig dreja, dansa linedance, tala japanska. Man läser körkortsteori, tar motorsågskörkort, gör podcasts. Man talar om framtidens migrationspolitik, pensionssystemet och Dalarnas historia.

2015 tog studieförbunden ansvar för att många asylsökande fick lära sig svenska och samhällskunskap. I studieförbunden ges arbetslösa verktyg för att ta sig in på arbetsmarknaden igen, här har barn från studieovana hem fått hjälp med läxorna.

Folkbildningens idé gör människor fria. Den gör dem större. Det är en skola i demokrati.

Och det är väl precis det som provocerar kulturkrigshögern.


• Vill du ha våra texter direkt i ditt flöde? Klicka här och gilla Aftonbladet Ledare på Facebook!

ARTIKELN HANDLAR OM