...och världens hav har vi också förstört

IPCC-rapport om krisen för haven

För lite görs åt krisen. Greenpeace demonstrerade utanför FN:s klimatpanels möte i Stockholm 2013, arkivbild.

Så var det dags för den tredje specialrapporten från FN:s klimatpanel, den här gången om det vattenområde som täcker 70 procent av jordens yta: haven.

Varje IPCC-rapport har slagit ner som en smärre bomb i nyhetsrapporteringen, eftersom bilden av klimatkrisen blir allt tydligare. Hundratalet forskare från över 30 länder har nu arbetat för att sammanställa aktuell forskning om den globala uppvärmningen och hur den påverkar hav, kust, polarområden och höga bergsområden, och inte minst de samhällen som är beroende av dem.

Forskarna har länge larmat om att världshaven värms upp, korallreven vitnar och dör, hela ekosystem påverkas. Hur dricksvattentillgången för enorma områden påverkas när glaciärerna gradvis försvinner. Att den globala uppvärmningen ökar takten när permafrosten smälter, och kraftfulla växthusgasen metan frigörs. Ändå har forskarna underskattat hotet.

Havet stiger snabbare

Beskedet från presskonferensen i Monaco var tydligt: havet stiger snabbare än vad man kunnat förutse, Grönland och Antarktis smälter hastigare än vad forskarna tidigare har sett. Rapporten bygger på 6 981 publicerade vetenskapliga studier, och pekar på hotet mot mattillgången, källor till rent vatten och våra levnadsförhållanden i stort. Haven har varit en viktig vän i kampen mot uppvärmningen, eftersom vattenmassorna tagit upp så stor del av överskottsvärmen.

”Det är praktiskt taget säkert att världshaven har värmts utan avbrott sedan 1970 och tagit upp mer än 90 procent av överskottsvärmen i systemet”, skriver forskarna.

Men haven har därmed tagit enormt med stryk. Blivit surare, tappat näring och syre.
Antalet värmeböljor till havs har ökat kraftigt sedan 1980-talet, och kommer att bli allt vanligare mot århundradets slut.

Människans epok

I boken “The human planet” beskriver prisade forskarna Simon Lewis och Mark Maslin framväxten av antropocen. Att människans avtryck är så stort på jordens miljö att det ger upphov till en helt ny geologisk epok.

Vi har inte legat på latsidan. På den korta tid vi har existerat på jorden har vi huggit ner nära hälften av träden på planeten, utplånat merparten av vilda däggdjur och producerar årligen omkring 300 miljoner ton plast, så till den grad att mikroplaster nu letar sig in i alla livsformer, inte minst i haven.

Simon Lewis och Mark Maslin trycker också på hur länge vetenskapsmän har försökt slå larm till makthavare. Det har resulterat i ytterst lite.

Inte minst för att politiker och statschefer själva haft enorma förtjänster i just den fossilbränsledrivna vinstjakten.

Så länge som forskare och miljöorganisationer artigt och snällt försökte påpeka att vi var på väg åt helt fel håll, så gjorde auktoritära ledare ytterst lite för att hålla dem på mattan. Annat är det i dag.
Forskare har blivit mer och mer högljudda om det akuta läget. Och människor rusar ut i miljontal på gator och torg över hela världen för att protestera mot handlingsförlamningen. Fredagen den 27:e september är det dags för global klimatstrejk igen.
Den här rapporten visar att tiden rinner ifrån oss.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.