Ingen vaccinfabrik – dålig krisberedskap

Naivasha-sjön i Kenya är en av de vackraste platser jag besökt. Vänliga människor, örnar i träden, flodhästar som simmar med sina barn på ryggen.

I veckan såg jag tv-bilder filmade inte långt därifrån. Helikoptrar som gav eld för att skingra beväpnade folkmassor.

Melitus Mugabe Were ville försoning. Den nyblivne parlamentsledamoten försökte överbrygga konflikterna. Han kom själv från slummen, hade gift sig över de etniska gränser som nu splittrar Kenya.

I tisdags sköt två män ihjäl Were utanför hans hus i Nairobi. Det hällde mer bensin på den eld som förtär ett fantastiskt land. I går mördades ännu en parlamentsledamot.

Vi ser en afrikansk tragedi, naturligtvis först och främst för kenyanerna.

I landet finns också ungefär 600 svenskar, enligt UD:s hemsida. Hur är beredskapen för att snabbt få ut dem om situationen blir ännu värre?

UD hävdar att den är god, att man lärt av erfarenheterna. Det hålls dagliga krismöten i Arvfurstens palats.

Jag kan tänka mig att uppgiften blir svårare i praktiken än det verkar i vänliga samtal mellan EU-diplomaterna i Nairobi. Om det bränner till går det egna landets medborgare först.

Det blir ingen nordisk vaccinfabrik inom överskådlig tid. Sverige satte stopp.

Folkhälsominister Maria Larsson (kd) säger att tekniken inte är mogen. Finansdepartementet sörjer knappast att staten kan spara några hundra miljoner.

Maria Larsson litar till avtal med multinationella medicinkoncerner i stället. Hur tryggt är det i en kris?

Den finska hälsoministern beklagar beslutet. Hon hade gärna sett en produktion i offentlig regi.

Det ligger mycket i det. Naturligtvis ska det finnas en bra vetenskaplig grund för investeringar, men det finns också en risk i att vänta och hoppas att de stora koncernerna vågar satsa på ny teknik.

Statens Seruminstitut i Danmark hade efter ytterligare analyser kunnat bygga en fabrik som varit till nytta både för u-länder och för oss vid en pandemi.

Sveriges tvärnej är ett bakslag för det nordiska samarbetet. Det får mig också att undra över hur regeringen stavar till säkerhet.

Allianspartierna vann delvis valet på sin kritik av den förra regeringens krisberedskap. Nu verkar det vara glömt när marknaden som vanligt går först.

Mona Sahlin hade en annan typ av kris att hantera.

Jag var i Bryssel förra veckan och missade större delen av tumultet kring Pär Nuder. Såg på nätet några märkliga kommentarer om Thomas Östros.

Det är inte konstigt att borgerliga ledarsidor försöker skriva ned Anders Borgs motståndare. Däremot blev jag förvånad över att även några politiska journalister sätter likhetstecken mellan Östros och Nuder.

Thomas Östros är en lyhörd ledare, som tror mer på lagarbete än på diktat. Han är en skicklig ekonom och drivs av starka värderingar, som när han vågade kritisera Kina för brotten mot mänskliga rättigheter.

Kanske blir man kallad tråkig i medierna om man satsar på resultat istället för att dansa med kossor eller uppträda i kändisrättegångar. Jag tror ändå det lönar sig i längden.

Återanvändning är populärt i dessa gröna tider. ”Sahlin, Messing och Östros ger hopp inför 2010 års val”, skrev jag i en krönika i december 2006.

Mona Sahlin klarade sig bra genom den senaste turbulensen. Nu hoppas jag att hon så småningom kan övertyga även Ulrica Messing om en större roll i politiken.

Följ ämnen i artikeln