Vänstern har visst ett problem med antisemitism

Mer än 70 år efter Förintelsen upplever allt fler européer med judisk bakgrund oro för sin säkerhet.

I dagarna har det rapporterats om hur två unga män i kippa attackerades när de gick över torget Helmholtzplatz i östra Berlin. En film från händelsen visar hur en man slår vilt omkring sig med ett skärp och en annan skriker ”Yahudi”, som betyder jude på arabiska.

Nu varnar Josef Schuster, ordförande för det judiska centralrådet, enskilda personer att bära den judiska huvudbonaden öppet.

Hjärntvätt i diktaturer

De senaste åren har jihadistiska terrormord på judar skett i Köpenhamn, Paris och Bryssel. I Sverige har synagogor vandaliserats och den judiska församlingens rabbin i Malmö har attackerats.

Det är inte sällan vid krig och konflikter i Israel och Palestina som antisemitismen blir verkligt synlig.

– I samband med demonstrationer mot Israel vävs antisemitiska ramsor och föreställningar in. I somras var det en imam i Helsingborg som under en demonstration mot Israel sa att judar är ”apors och svins avkomma”, ett återkommande motiv i islamistisk antisemitisk propaganda, har idéhistorikern Henrik Bachner sagt till Aftonbladet.

Skribenten Somar Al Naher har i en text beskrivit hur diktaturerna i Mellanöstern hjärntvättar sin befolkning till antisemiter. En bild även religionshistorikern Eli Göndör tecknat.

I dag berättar Expo att den politiska rörelse som gjort anti­semitismen till sin ideologiska kärna, ­nazismen, har skjutit fram sina posi­tioner i Sverige. Under fjolåret genomfördes tio nazistiska aktiviteter per dag runt om i landet. Den svenska nazistmiljön är mer aktiv än någonsin och man nyrekryterar dessutom.

Naziradikalisering

– NMR:s dominans de senaste åren har inneburit en radikalisering av vit makt-miljön i stort. Aktivisterna är brottsbelastade och bär på en våldspotential som de senaste åren bland annat tagit sig uttryck i misshandel och våldsamt upplopp i samband med manifestationer samt en serie bombdåd i Göteborg kring årsskiftet 2016-2017, säger Expos Jonathan Leman.

Judehatet tar sig olika uttryck, och det har det alltid gjort.

Just nu pågår en debatt om huruvida vänstern har ett särskilt problem med antisemitism, med anledning av en rad skandaler inom brittiska Labour-partiet.

Labour-ledaren Jeremy Corbyn har fått kritik för att ha stöttat en antisemitisk muralmålning. Londons förre borgmästare Ken Livingstone har fått sitt partimedlemskap pausat på obestämd tid på grund av flera mycket tveksamma uttalanden. Parlamentsledamoten Tam Dalyell har klagat på att en judisk sammansvärjning styr brittisk utrikespolitik.

Som svar på kritiken har över 2 000 Labourmedlemmar skrivit på ett upprop som hävdar att alla som säger att partiet har ett problem med antisemitism deltar i en världsomspännande sionistkonspiration mot Labour.

Där röjs kanske den viktigaste beståndsdelen i antisemitismen: teorin om konspirationen.

”Vanlig” rasism – mot svarta, romer, araber, finländare – är sprungen ur en idé om att den egna gruppen är överlägsen den grupp som för tillfället hatas. Antisemitismen, däremot, kommer från en uråldrig föreställning om att judar i hemlighet styr över vår vardag.

Även om både apartheid-Sydafrika och Nazityskland var institutionellt rasistiska stater så byggde rasismen i Sydafrika på att den vita minoriteten betraktade den svarta majoriteten som underlägsen. Hitlerismen i Tyskland betraktade alla judar som del i en farlig och världsomspännande komplott mot det germanska.

Efter att de nazityska dödslägren befriades och tömdes har antisemitiska uppfattningar om mäktiga ”judebankirer” och hemliga sällskap som i det fördolda styr och ställer förmått förklä sig som en befrielseidé och i vissa fall som en vänsteridé. Om judarna styr över det här tjyvsamhället så är det väl bara rationellt att bekämpa dem, tycks vissa resonera.

Enögd kritik

Så, jo, den europeiska vänstern har ett problem med antisemitism. Precis som högern och den politiska mitten har det. Det finns ingen politisk idé som automatiskt vaccinerar en mot fördomar.

Författaren Marte Michelet har berättat om en norsk undersökning om attityder mot minoriteter. 33 procent  av norrmännen skulle ogilla att en jude gifte in sig i familjen. 19 procent anser även världens judar arbetar i smyg för att främja judiska intressen. 26 procent håller med om att judar ser på sig själva som bättre än andra.

I Europa kan vi fortfarande se hur uråldriga antisemitiska myter om judars makt, inflytande och ondska - från medeltidens pogromer via förfalskningen Sions vises protokoll till 1900-talets industriella mördande och vår tids näthat - flyter samman med politisk extremism som hittar näring i Mellanösterns konflikter.

Dessutom har vi den antisemitiska lögnen om ”kulturmarxismen”, som en aning paradoxalt definierar den islamhatande höger som vinner mark över hela kontinenten.

”Låter vi våra politiska preferenser styra vilken sorts rasism och antisemitism vi vill se, vare sig vi blundar med höger eller vänster öga, förminskar vi kampen för det öppna samhället till en fotbollsmatch mellan höger och vänster. Ingen vinner”, har författaren Ola Larmo skrivit.

När vi nu fördömer händelserna i Tyskland, Sverige eller Storbritannien finns det anledning att påminna om det.

Judehatet känner inga gränser, så då kan inte vårt motstånd mot det göra det heller.

LEDARE: Hat mot judar blir
rumsrent

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.