Plånboken ska inte hindra bad
I 80 år har sandstranden vid Pinnarps camping varit en given badplats för Kisa-bor. Men från och med i år är det slut med det. I sommar tillåter ägaren till campingen bara sina gäster att bada där. Det har upprört många semesterfirare och boende i området. Journalisten Martin Schibbyes mamma Karin är en av dem som har engagerat sig i frågan. Hon har badat på Pinnarp sedan 1980-talet och hennes barn lärde sig simma där.
För Aftonbladet berättar Karin Schibbye att hon påpekat för campingägaren att allemansrätten inte kostar något. Ägaren reagerade med att polisanmäla henne.
Senast i juni försökte Kinda kommun att hitta en kompromisslösning med ägaren till Pinnarps camping för att hålla badplatsen öppen för allmänheten. Kommunen erbjöd sig att sätta upp ett staket mellan campingområdet och badplatsen och betala för skötsel och städning.
– Men det är totalt nej. Det finns inget intresse från ägarnas sida utan deras företagsidé är att det ska vara en exklusiv camping, säger det centerpartistiska kommunalrådet Pia Tingvall till Corren.
Händelsen i Pinnarp är inte unik. Flera badplatser i Sverige har börjat ta betalt, ofta i form av obligatoriska parkeringsavgifter eller campinghyra.
Utomlands är vi vana vid att behöva betala för att ta ett dopp. Men inte i Sverige. Här har vi har den unika allemansrätten. Den innebär att människor får röra sig fritt även på privat mark, men vi är skyldiga att visa hänsyn till natur och djurliv.
Vad vi nu ser är en förskjutning i synen på allemansrätten. Markägare lobbar för att kunna ta ut ersättning för skidspår, bärplockning och ridning. Alliansregeringen har varit lyhörd för de kommersiella intressena och tillsatt en expertgrupp som ska utreda frågan. Det är en utveckling åt fel håll. Plånboken ska inte avgöra hur vi får ta del av svensk natur.