Regeringen ska stimulera inte amortera

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Den borgerliga cynismen skrämmer

D et finns inga nyheter i budgeten som finansminister Bosse Ringholm presenterar i dag. Det är det som är nyheten.

Knappast ett kommatecken har förändrats sedan terrorattacken i USA i förra veckan. Finansministern och regeringen är trots allt tämligen optimistiska om ekonomin. Statsfinanserna är starka. Med ett överskott på 4 procent i år och 2 procent, 40 miljarder, nästa år finns marginaler.

Därför finns inga nya besparingar i budgeten. Reformprogrammet från i våras på 20 miljarder ligger fast. Och det blir sänkta skatter med lika mycket. Nästa år införs maxtaxan, barnbidraget höjs och skatten sänks för pensionärerna. Också de med de lägsta pensionerna som i praktiken inte betalar skatt får en förbättring med 1 300 kronor, löntagarna får rejält sänkt skatt och avdrag för fackavgift och förbättrad arbetskadeförsäkring. Det regeringen och samarbetspartierna lovat ska genomföras.

Arbetslöshet är det värsta hotet

Det finns en brasklapp att om världsekonomin brakar ner i en djup lågkonjunktur, då räcker inte ens goda statsfinanser och budgetöverskott. Vad som då ska ske sägs ingenting om i dagens finansplan. Men det första som måste ske är självfallet att överskottet, de 40 miljarder som är tänkt att amorteras på statsskulden, de 40 miljarderna måste gå till nya jobb, investeringar och åtgärder för att hålla sysselsättningen uppe.

Ingenting är så farligt för statsfinanserna och konsumenternas framtidstro och köplust som stigande arbetslöshet. Börjar den växa på nytt minskar skatteinkomsterna medan statsutgifterna rakar i höjden, och då börjar konsumenterna hålla om plånboken. Det får omedelbara effekter eftersom den privata konsumtionen står för halva BNP-tillväxten.

Sverige ska ha överskott i statsfinanserna med 2 procent över en konjunkturcykel. Men i lågkonjunktur måste regeringen stimulera och inte amortera.

Märkliga rop från oppositionen

Att Riksbanken fortsätter ta sitt ansvar för att ekonomin inte stramas åt utgår vi ifrån.

Mot den bakgrunden framstår den borgerliga oppositionens rop på åtstramning och hånfulla tal om ”verklighetsflykt”, ”regeringen öser ut pengar”, ”mer åt alla” som ren cynism. Vad menar de? Ska regeringen dra in de utlovade miljarderna till sjukvården? Extrapengarna till fler lärare? Ska inte fattigpensionärerna få höjd inkomst? Inte de arbetslösa bättre a-kassa? Hur går det då med de sociala och regionala klyftorna som Maud Olofsson så gärna pekar på? Ja, inte skulle de minska.

Sverige har en buffert. Det är skrämmande att oppositionen i det läget låtsas som att nya besparingar och svikna löften skulle stärka ekonomin. Det skulle i stället öka osäkerheten och pessimismen, knäcka framtidstron och få ekonomin att tvärbromsa. Nu mer än på flera år behövs ökad köpkraft och investeringar. Terrorismen ska inte få styra politiken i Sverige.

LA