Förhandla om januariavtalet

S måste prioritera välfärden i ett krisläge

Stefan Löfven och Magdalena Andersson behöver sätta sig i förarsätet och prioritera Socialdemokraternas profilfrågor i välfärden.

För tre år sedan lade finansminister Magdalena Andersson (S) skämtsamt upp en bild på sig själv i solglasögon på Facebook med texten "Den nya prognosen för Sveriges statsfinanser är väldigt ljus". Hon lär inte behöva några solglasögon när hon presenterar höstbudgeten i dag.
Konjunkturen har bromsat in, arbetslösheten stiger, kommuner och landsting samlas för krismöten. Samtidigt domineras mediernas nyhetsrapportering av skjutningar, sprängdåd och gängkriminalitet. Trots det visar en aktuell Novus-undersökning att sjukvården fortfarande är väljarnas viktigaste fråga. Kanske vill folk försäkra sig om att de får adekvat vård om de skulle råka bli skjutna, som en vän med galghumor uttryckte det.
Socialdemokraterna borde hur som helst se väljarnas prioritering som en möjlighet.

Svårsmält för arbetarepartiet

Hittills har resultatet av Januariöverenskommelsen nog varit mest svårsmält för arbetarepartiet.
Centerpartiet har fått igenom en skattesänkning i glesbygden och privatiseringar på arbetsmarknaden, Liberalerna får se värnskatten bli borttagen och Miljöpartiet kan stoltsera med historiska satsningar på klimatet.
Frågan som blir hängande i luften är vilken som är S stora vinst på samarbetet, förutom att man får regera vidare. Familjeveckan? Ett vallöfte om fem extra lediga dagar för föräldrar som nu har kapats ned till tre dagar.

Stefan Löfvens parti har snarare blivit stående med allt ansvar, men utan någon profilfråga.

Visst finns det mycket bra i budgeten. Fem miljarder kronor till kommunerna, sänkt pensionärsskatt, höjt bostadstillägg och mer resurser till utsatta skolor är välbehövd politik. Men ingen reform har direkt fått en S-stämpel i pannan.
Stefan Löfvens parti har snarare blivit stående med allt ansvar, men utan någon profilfråga.

Höstbudgeten skulle kunna bli startskottet för Socialdemokraterna att återigen bli Sveriges välfärdsparti. Människor brottas varje dag med frågor som om barnen får en bra skolgång, om ens föräldrar har en värdig äldreomsorg och om det ens är någon idé att åka in till akutmottagningen på grund av köerna.
Det är i välfärdsfrågor som Socialdemokraterna traditionellt sett har högst förtroende. Men i valrörelsen 2018 valde man i stället att fokusera på migration, gängkriminalitet och brottsbekämpning. De "mjukare" frågorna som sjukvården, skolan och barnomsorgen hamnade i skymundan. Prioriteringen skapade konvulsioner inom partiet och fick även kritik från bland annat Aftonbladet Ledare.

Sjukvården är S viktigaste fråga

Mot slutet av valrörelsen bytte partiledningen strategi och talade mer om tillgängligheten inom vården och lanserade förslaget om en familjevecka. Det ledde till att Socialdemokraternas valresultat förra hösten visserligen blev det sämsta genom tiderna, men många hade fruktat att det skulle bli mer katastrofalt än de 28,26 procent man faktiskt fick.
Partiets egen valanalys har i efterhand inte velat tillskriva omläggningen mot slutet som en vändpunkt. Men det är bara att betrakta resultaten i landstingsvalen för att se hur viktig sjukvården är för S. Partiet tappade röstandelar i samtliga landsting förra hösten, i vissa regioner till och med mer än vad man gjorde i riksdagsvalet.

Januariavtalet kan inte vara skrivet i sten

Fackförbundet Kommunals ordförande Tobias Baudin skrev nyligen en debattartikel i Aftonbladet där han uppmanade de fyra partierna i Januariöverenskommelsen att avstå från hjärtefrågor för att skapa ett ordentligt reformutrymme till välfärden.

Förslaget är spännande: skulle de vänta med familjeveckan, friåret och värnskatten kan finansministern få loss nio miljarder. Vilket faktiskt är nästan exakt den summa som Annika Wallenskog, chefsekonom på Sveriges kommuner och landsting, SKL, menar är nödvändig för att inte välfärden ska stå inför drastiska nedskärningar redan nästa år.
Ett avtal som förhandlades fram i högkonjunktur kan inte anses vara skrivet i sten under fyra år när vi står inför kriser i såväl klimatet, tryggheten som välfärden. Det enda rimliga i nuläget är att förhandla om det.