Robyn spelar för allas rätt till vård

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

I MF, den internationella valutafonden, har efter lång betänketid beslutat att ge Island ekonomiskt stöd. Landet får låna motsvarande 17 miljarder kronor för att stabilisera finanserna och undvika nationell bankrutt. De nordiska länderna är andra långivare.

Islands kris är inte bara ekonomisk. I lika hög grad politisk. Min resa dit i slutet av oktober lärde mig att islänningarna lider konsekvenserna av en alltför ekonomistisk politik. Den ohejdade kapitalismen blev Islands uppgång – och fall. Efter de senaste årens guldålder vaknar Island upp till en istid orsakad av en handfull börsklippare som gavs fritt spelrum när bankerna såldes ut.

Köpfesten betalades med låtsaspengar. Nu kräver allt fler islänningar nyval, samtidigt som opinionen för EU-medlemskap växer. Artisten Björk är en av dem som säger ja.

Lånen från omvärlden hjälper Island med pengar. Nästa steg blir att forma en politik som ger mänsklig trygghet på bekostnad av finansernas frihet.

Få har blivit så illa åtgångna i de senaste årens flyktingdebatt som de apatiska flyktingbarnen och deras familjer. Politiker och myndighetspersoner, inte minst den förra socialdemokratiska regeringen, verkade snabbt bestämma sig för att apatin var ett fult sätt för flyktingfamiljer att lura till sig uppehållstillstånd.

Vi som påpekade att flyktingbarns uppgivenhetssyndrom växer ur svåra trauman i hemlandet kallades naiva.

I sådana fall har Rädda Barnen och Karolinska Institutet lyckats presentera en synnerligen naiv rapport. De undersöker 33 barn som utvecklat svåra uppgivenhetssyndrom under asylprocessen i Sverige. Barnen har vårdats på Eugeniahemmet och Rädda Barnens kriscentrum. Slutsatsen är på byråkratsvenska: ”Det apatiska tillståndet, som skall uppfattas som en specifik stressreaktion, kan knytas till belastningar tidigare i livet och svåra potentiellt traumatiserande upplevelser i samband med händelser som initierade familjens flykt.”

Ett barn misshandlades under dödshot och såg sin mamma våldtas. Pappan fördes bort, fängslades och torterades. Ett annat barn levde instängt i ett hem där pappan, svårt skadad, flera gånger misshandlades av polisen. Mamman våldtogs medan barnet såg på.

Rapportförfattarna efterlyser bättre kunskaper om flyktingfamiljernas trauman, redan vid ankomsten till Sverige. Så kan bemötandet bli bättre och sjukdomsutveckling förebyggas.

Apatiska flyktingbarn har varit med om så svåra saker att de slutar försöka. De orkar inte med livet om livet ska vara ett helvete. De behöver hjälp. Inte misstro.

Det blir en spännande musikvecka. Svenska artister har bestämt sig för att lysa upp novembermörkret.

På onsdag firar Läkare utan gränser 15 år med en konsert på Chinateatern i Stockholm. Alla intäkter går till organisationens arbete. Titiyo och Andreas Kleerup är två av artisterna som medverkar.

På torsdag är det Rätt till vård-festival på Debaser Medis i Stockholm. Robyn är kvällens stora stjärna. Weeping Willows och Anna Järvinen spelar också. Artisterna höjer sina röster för en mänsklig rättighet: vård till papperslösa. Sverige är ett av Europas mest restriktiva länder. Vår snålhet riskerar människors liv.

Jag går självklart till Debaser Medis och hoppas att Robyn spelar ”With Every Heartbeat”, det populärkulturella mästerverk hon skrivit tillsammans med Andreas Kleerup.