Åkesson kan andas ut - blir ingen flyktingvåg

Ingen anledning att ändra på asylrätten

Europa kommer inte att få någon flyktingvåg likt den 2015. Jimmie Åkesson behöver inte bekymra sig. Det kommer helt enkelt inte att hända.

Den gången stod Europas gränser i praktiken öppna. I dag är de i stället stängda. Det är ett av de pris vi betalar för att EU:s länder inte lyckades hantera situationen tillsammans.

Däremot kan den turkiske presidenten Erdogans spel där syriska flyktingar används som brickor leda till två saker. Det skapar ett obegripligt mänskligt lidande.

Hoppet väcks

Det handlar inte bara om de förfärliga scenerna vid gränsen. Hoppet väcks också hos desperata människor, bara för att snabbt släckas igen. Det är så ovärdigt.

Samtidigt utmanas den internationella rättens regler om asyl öppet. Just det sker redan när Greklands regering inte tar emot asylansökningar under den kommande månaden.

Så får man inte göra, och det vet regeringen i Aten. Stoppet är ett sätt att visa fasthet inför de egna väljarna.

Att många som de senaste dagarna har försökt ta sig över gränsen sannolikt ändå hade haft svårt att få stanna är strängt taget en annan sak.

Skolor, skydd och vård

EU:s uppgörelse med Turkiet från 2016 beskrivs som ett sätt för unionen att köpa sig fri. Det är inte hela bilden. Avtalet handlar framför allt om att göra det möjligt att ge människor som flytt undan inbördeskrigets Syrien sjukvård, skydd och skolgång. Sådana saker.

Hjälp i närområdet skulle väl Jimmie Åkesson ha sagt om han inte varit upptagen med att spela in film för youtube.

Vi behöver inte en diskussion om asylrätten. Vi måste inte ens lösa EU:s migrationspolitiska framtid, i alla fall inte de närmaste veckorna.

Dags för realism

Det som behövs är en realistisk politik. Först måste ordningen vid gränsen mellan EU och Turkiet återupprättas. Sedan måste den turkiska regeringen med diplomatiska och ekonomiska medel fås att inse att flyktingar inte kan användas som politiska slagträ.

Därefter behöver Europa och Turkiet sätta sig ner och förhandla om ett nytt avtal. Inte i första hand för att EU:s medlemsländer ska slippa ta emot flyktingar eller för att förbättra den turkiska statens finanser. Ett nytt och långsiktigt avtal behövs för att de miljoner flyktingar som redan finns i Turkiet ska få större chanser till ett värdigt liv.

Till sist måste naturligtvis inbördeskriget i Syrien få ett slut. Det lär dock inte lösa dagens problem.