Putins pengar ställer upp i franska valet
Idag sker första valomgången i Frankrikes presidentval. De två kandidater som får flest röster möts igen den sjunde maj. Och Europa biter på naglarna - fast av olika skäl.
”Om Le Pen förlorar vill jag ha mina pengar tillbaka” skriver satirkontot ”Darth Putin” ironiskt på Twitter.
Även den riktige Vladimir Putin har anledning att följa rösträkningen med intresse. Kreml har investerat stora resurser i en högerextrem valseger.
11 miljoner euro
För tre år sedan avslöjades att Marine Le Pens parti Nationella Fronten fått ”låna” 11 miljoner euro direkt från ryska intressen, ungefär 100 miljoner kronor. Men stödet stannar inte där, rysk statsmedia och dess professionella nätaktivister har lagt flera månader på att hylla Le Pen och baktala övriga kandidater.
Vladimir Putin har själv ställt upp på bilder med Le Pen, världsledare emellan. Socialliberalen Emmanuel Macron har i stället publicerat foton när han talar i telefon med Barack Obama.
Man kan ha olika förebilder i politiken.
”Patriotisk vår”
Frankrikes val var tänkt att bli kulmen på den ”patriotiska vår” som extremhögern i Europa utlyste efter Brexit och valet av Donald Trump. Land efter land skulle falla likt dominobrickor när folket reste sig mot eliten.
Men ödets ironi ville stöka till det ytterligare. I veckan utlyste Storbritanniens premiärminister Theresa May nyval den åttonde juni, nästan exakt en månad efter franska valet.
Paris och London avgör Europas öde - igen.
Visserligen kommer inte Le Pen att bli president enligt opinionsmätningarna. Den högerpopulistiska vågen ser ut att ha bromsats i tid.
Men våra spåkulor verkar inte fungera längre, halveringstiden på prognoser och opinionsmätningar är försvinnande kort. Etablerade sanningar blir lögn på nolltid.
”Ett krigstillstånd”
Den franska valrörelsen tar ständigt nya vändningar. Torsdagens terrordåd på Paris paradgata Champs-Élysées väckte genast spekulationer om att IS aktivt tänker försöka få Le Pen vald.
– Frankrike befinner sig i ett krigstillstånd, sa Le Pen efter dådet och skyllde terrorn på sittande regering.
Donald Trump twittrade smått apokalyptiskt att det franska folket nu fått nog och att dådet skulle påverka valet. Blinkningen åt Le Pen var illa dold.
Kommer fler terrordåd närmare valdagen 7 maj?
Sprängde tåg
Vi bör nog förbereda oss på det värsta. De extrema jihadisterna delar sin svartvita världsbild med extremhögern och Marine Le Pen vore en mycket bättre motståndare än mjäkiga mittenpolitiker. Terror har påverkat val förut.
Tre dagar innan det spanska valet 2004 sprängde islamistiska terrorister flera tågvagnar i Madrid och mördade nästan 200 personer. Den sittande regeringen förlorade. Terrorgruppen Hamas har på samma sätt sprängt bussar med vanliga människor på väg till jobbet för att påverka val i Israel.
Nationalism och terrorism
Det finns en ondskefull axel i tidsandan där nationalism och terrorism förstärker varandra. ”Civilisationernas kamp” börjar prägla allt mer av vår vardag.
Själva begreppet ”The Clash of Civilizations” kommer från statsvetaren Samuel P. Huntington i en artikel från 1993. Under det kalla kriget stod kommunism mot demokrati och marknadsekonomi. Det var i grunden en kamp mellan olika västliga idéer, resonerar Huntington. Men efter Berlinmurens fall kommer framtidens konflikter att stå mellan civilisationer, den kristna världen mot den muslimska, den muslimska mot den hinduiska och så vidare.
Efter 11 september har Huntingtons idéer blivit religion i västerlandet och det är svårt att tänka sig ledare som Donald Trump, Jimmie Åkesson och Marine Le Pen utan dem.
Och precis som Vladimir Putin och Recep Tayyip Erdoğan behöver de en ständigt pågående konflikt för att legitimera domedagsretoriken. Kriget mot terrorismen efter 11 september har aldrig tagit slut.
Det ständiga kriget
Även om det är ofint att påpeka så har de idéer som nu stiger upp ur historiens träskmark en inte allt för avlägsen historia.
Den apokalyptiska världsbilden där vårt samhälle står inför snar undergång, ultranationalismen och drömmen om den rena nationens återfödelse är alla centra drag hos den klassiska fascismen.
Liksom det ständiga kriget mot yttre och inre fiender.
Men dagens Europa skulle inte längre känna igen idéerna om de inte tar på uniform och presenterar sig som Benito Mussolini. Vi har mot bättre vetande slutat kalla en spade för en spade.
Europas lyskraft
Samtidigt finns hopp.
I en global konflikt mellan liberal demokrati och auktoritär nationalism finns mycket som talar för vår samhällsmodell. Människor flydde från Pinochets Chile och Francos Spanien - inte till. De flyr från dagens Ryssland och Erdoğans Turkiet.
Europas lyskraft i världen handlar inte bara vackra hus och stora bilar, den handlar om frihet. Att få tycka och tänka, tro och älska som man vill. Och om möjligheten att, med Hjalmar Brantings ord, nå sina bästa stämningars längtan.
Det var kampen för frihet som drev fram parlamentarismen i Storbritannien och den franska revolutionen. Som födde fackföreningsrörelsen, demokratin och välfärdssamhället. Och som har skapat några av världshistoriens bästa länder för vanliga människor att leva i.
Fascism är frihetens motsats, oavsett vilken nyans av brunt det handlar om.