Jorden brinner upp och det skiter politikerna i

Väljarna struntar i militära konflikter och situationen i Ryssland. De känner ingen större oro över bostadsbristen eller den ökade främlingsfientligheten.
Det är faktiskt helt andra frågor som väcker vår verkliga oro och det vet SOM-institutet vid Göteborgs universitet som varje år mäter vår samlade oro.

Socialdemokrater och Moderater må tro att människor är som mest rädda för ökad kriminalitet, men den grova brottsligheten dyker upp först på sjunde plats på vår oroslista.

Klimat och miljöförstöring

I stället är det klimatet som toppar listan och delar förstaplatsen med rädslan för miljöförstöring. Vi är helt enkelt räddast för att jorden ska gå under i översvämningar och brinnande hetta. Det är begripligt, klimatet är existentiellt. Frågan är snarare varför partierna helt enkelt skiter i väljarnas viktigaste fråga.

Frågan är varför vi i medierna inte tar oron på större allvar?
Var det någon som märkte att Moderaterna presenterade sitt klimatpolitiska program härom dagen? Det var ingen storstilad webbutsänd presskonferens utan snarare en snabb presentation i något sammanträdesrum på Handelshögskolan. TT skickade ut ett referat på elva rader, tv sände några minuter och sedan blev det tyst.

Inget drag i klimatet

Miljöpartiet presenterade också sitt valmanifest och det innehåller i och för sig många gröna förslag, men tidningsrubrikerna handlade mer om partiets svaga opinionssiffror. Och man kan verkligen undra varför Miljöpartiet som verkligen satsar på väljarnas viktigaste fråga ändå går så dåligt?
För en gammal miljömupp kan det kännas frustrerande, men det är bara att erkänna. Det finns ingen kraft i klimatet. Inget drag, ingen politisk sex appeal.

Kanske har frågan blivit för teknisk när politiker omsatt klimathotet i utsläppsrätter, kvoter och procent. Kanske för beskäftig när människor uppmanas att cykla och inte konsumera och framför allt inte äta kött.
Många uppfattar klimatpolitiken som en riktig glädjedödare som till och med beskattar semesterresorna. Politiker vill inte prata om sådant i valtider. De pratar hellre om trygghet och hårdare tag mot asylsökande.

Om vi alla skriker högt

Jag tillhör dem som oroas över klimatet. I över fyrtio år har jag på olika sätt bevakat miljöfrågan och tagit till många grepp för att lyfta klimathotet. Numera vet jag att det enda som fungerar är att skrika högt.

Det är först när jag skriver att jorden brinner som läsarna stannar upp. Det är skogsbränder och öar som svämmas över som väcker folks uppmärksamhet. Nu tror jag inte att partiledarna kommer att larma i årets valrörelse, men jag kommer att göra det.
Och om vi alla skriker lite högre kommer politikerna tvingas ta fler tråkiga beslut som leder till en lite bättre värld.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.