Alla vägar leder inte till helvetet

Vuxendagis, slutstation, helvetet på jorden. Beskrivningarna av arbetsmarknadsåtgärden fas 3 är många och deprimerande.

I fas 3 hamnar den som varit arbetslös i tre och ett halvt år.

I dag är 34 000 personer inskrivna där. Det mest oroväckande är att grupp­en med unga under 25 år fortsätter att öka – trots att Arbetsförmedlingens ­generaldirektör Angeles Bermuda-Svankvist så sent som förra året för­klarade att det råder nolltolerans mot ungdomar i fas 3.

Sedan dess har antalet personer under 25 år på arbetsmarknadens slutstation ökat med 65 procent, uppger tidningen Arbetet.

Blir kvar hela livet

Men mörkertalet är stort. Vissa strun­tar hellre i att fortsätta gå till Arbets­förmedlingen än att hamna i fas 3. 

Många unga vuxna som skrivs in i fas 3 har inga tidigare arbetserfarenheter. För dem innebär ”slutstationen” att de inte längre får någon hjälp med jobb­sökande eller coachning. De erbjuds ingen utbildning eller praktik.

I stället placeras de hos ett företag, en kommun eller organisation där de får utföra sysslor som inte sällan upplevs som meningslösa. Endast två av tio deltagare går vidare till jobb.

I värsta fall kan du bli kvar i fas 3 till pensionen.

Bara politiska viljan finns

Det är en direkt omänsklig politik.

I S-styrda Eskilstuna har de satsat på att erbjuda långtidsarbetslösa jobb ­inom kommunen. Arbetsförmedlingen bidrar med anställningsstöd till lönerna. ”Det är underbart”, säger Johanna Hiltunen, 24, till Arbetet, som fått jobb i ett förskolekök via Eskilstuna ­kommun.

Exemplet visar att arbetsmarknads­politik kan vara både konstruktiv och människovärdig, om bara den politiska viljan finns där.

Följ ämnen i artikeln