Kristersson måste respektera ett nej

Moderatledarens arrogans skadar borgerligheten

Ulf Kristersson säger att omröstningen om hans statsministerkandidatur är ett skarpt prov för 40 års arbete med att föra de borgerliga partierna närmare varandra. Inte riktigt Mattias Karlssons "Segra eller dö", men nästan.

Sanningen är nog att omröstningen, hur den än går, framför allt markerar slutet för 2000-talets tillitsfulla borgerliga samarbete. Och att det mest är Kristerssons eget fel.

Grunden för all mänsklig samverkan är att vi respekterar varandras gränser. Det lär sig redan barnen på förskolan. "Stopp min kropp" och sådana grejer.

Svårt att respektera åsikter

Kristerssons problem är förstås inte att han har besvär med Jan Björklunds eller Annie Lööfs fysiska integritet. När det kommer till åsikter och politiska värderingar är det dock svårt.

Ända sedan Anna Kinberg Batra för snart två år sedan deklarerade att Moderaterna inte längre betraktade dörren mot Sverigedemokraterna som stängd har Lööf och Björklund varit kristallklara. En borgerlig – i grunden liberal – regering kan aldrig luta sig mot högerextremismen.

Budskapet upprepades genom förra sommarens politisk turbulens och på vart enda valmöte under det här året. Lööf och Björklund har sagt nej, nej och nej.

Kristersson hör utan att lyssna

Kristersson har hört, men han har uppenbarligen inte ansett att han har behövt lyssna. På något sätt har han – och Ebba Busch Thor – tydligen räknat med att genom rent maktspråk och ivrigt eldunderstöd från rastlösa opinionsbildare kunna tvinga ledarna för de liberala mittenpartierna att kliva över både sina egna och sina väljares gränser.

Så uppträder en buffel och en mobbare, men inte den som vill bli respekterad som ledare. När det kommer till kritan har den svenska högern bara en förväntan på de liberala mittenpartierna. Att de ska lyda.

Det är i stort sett så långt ifrån Alliansens måtto om att alla ska bidra och alla ska tjäna man kan komma.

Moderatledarens viktigaste uppgift

För moderatledare finns det en uppgift som är viktigare än alla andra, att hålla samman borgerligheten. Det har varit partiets enda väg till politiskt inflytande.

För socialdemokratiska ledare har det av samma skäl varit en huvuduppgift att slå split i det borgerliga blocket.

Nu har Ulf Kristersson i praktiken gjort jobbet åt Stefan Löfven. Efter den respektlöshet moderatledaren har visat ledarna för Centern och Liberalerna lär varje form av förtroendefullt samarbete vara omöjligt för mycket lång tid framåt. Och det oavsett hur omröstningen på onsdag faktiskt slutar.

Moderaterna kan helt enkelt inte ha en så arrogant ledare som Ulf Kristersson.

Att skriva det om ett parti som i mer än tio år leddes av Carl Bild känns faktiskt märkligt.


• Vill du ha våra ledare direkt i ditt flöde? Klicka här och gilla Aftonbladet Ledare på Facebook!


Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.