Vi har lämnat barnen ensamma i sin ångest

BRIS har larmat – ändå finns stödet inte där

Barn och ungas psykiska ohälsa ökar. BRIS rapporterar om en lavinartad ökning av barn som ringer in med självmordstankar.

Hade BRIS årsrapport släppts bara en månad tidigare hade vi inte kunnat prata om annat. Något har nämligen hänt.

För varje år som BRIS analyserar samtalen man haft med barn och unga så pekar kurvorna uppåt. Fler barn behöver mer hjälp, fler samtal och mer stöd – men den senaste BRIS-rapporten påminner inte bara om att kurvan fortsätter uppåt. Svart på vitt kan man läsa att något nu tycks ha gått itu.

Självmordstankar

Antalet barn som söker stöd för självmordstankar har skjutit i höjden. På fyra år har de ökat med 88 procent. Det är en siffra man knappt kan förstå. I Sverige finns tusentals som tänker på att dö före de knappt hunnit börja leva.
Det här är en utveckling som följer i spåren av att köerna till barn- och ungdomspsykiatrin blivit allt längre. Samtidigt som fler barn behöver hjälp finns färre där för att kunna erbjuda dem det. BRIS stödtelefon är alltså vissa barns enda kontakt med stöttande vuxna.

För barnen är det en katastrof. En telefon räcker nämligen aldrig hela vägen.

Barn lämnas utan stöd

Trots att vi känt till utvecklingen av barn- och ungas mående har för lite resurser sats in. Trots att orosanmälningarna blivit fler har socialtjänsten inte fått en större kostym. Vi vet också att neddragningarna som skett i skolan gjort att ännu färre vuxna finns där kring barn som har det svårt. Inte minst har också de så kallade reformerna av undervisningen för barn i behov av särskilt stöd i praktiken gjort att vissa barn inte får något stöd alls. Särskilda klasser för barn med så kallade NPF-diagnoser som autism och ADHD har i princip avskaffats på flera håll. För den här gruppen barn kan en vanlig skolklass innebära psykisk misshandel. Genom mobbing och uteslutning i värsta fall också fysisk misshandel.

Barnen tvingas också bära de svåraste konsekvenserna av skenande ojämlikhet, en orolig värld och en slocknande framtidstro på grund av klimatkrisen. De lämnas ensamma i sin maktlöshet.

BRIS siffror visar att samhället i praktiken lämnat en barngeneration vind för våg.
Bryts inte denna trend nu kommer vi behöva leva med konsekvenserna i generationer framåt. Både psykisk ohälsa och instabila hemmiljöer är nämligen något som går i arv. Vi sviker alltså inte bara dagens barn. Vi sviker också alla som föds efter.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.