Politiken, inte Persson, är det stora problemet
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-07-22
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Göran Persson är ett enastående PR-lok för socialdemokraterna, hävdade nyligen omvärldsbevakningsföretaget Agent 25 när det presenterade sin tio-i-topplista över partiledarnas framgångar i media.
Det är en politiskt skadeskjuten statsminister som återgår till arbetet efter sin konvalescens, skrev däremot statsvetaren Tommy Möller i Dagens Nyheter.
Som en maktfullkomlig furste som lever lyxliv, presenteras han nu i medierna. Vi har just genomlevt en rötmånadsdebatt om Göran Perssons livs- och ledarstil. I den ena analysen är han en skrämmande envåldshärskare som samlat all makt i sin hand, i den andra saknar han ledarskap och förmåga att föra en visionär politik.
Det fascinerande med Göran Persson är väl att allt är sant, att han är en ovanligt sammansatt person. Själv är jag mest intresserad av de politiska resultaten. Göran Perssons restaurering av ekonomin under 1990-talskrisen var beundransvärd. Ett prov på politiskt mod och uthållighet.
Sedan dess har inte mycket hänt.
Socialdemokratins problem i dag är inte främst en personfråga, det är politiken. Vilken är framtidsvisionen? Vad ska makten användas till?
Högtidstalen, regeringsdeklarationerna, programmen som bär Göran Perssons signatur är ofta lysande retoriska dokument, fyllda av löften och dramatiska utspel. Symbolhandlingar och hastigt hopsnickrade blixtangrepp på oppositionen är hans politiska specialitet. Men vad uträttar han och hans regering mer än att förvalta makten och nödtorftigt lappa på välfärdssamhället?
Sedan visionen om det nya, gröna folkhemmet vissnat har de politiska visionerna och insatserna för att förändra samhället lyst med sin frånvaro. I stället har vi fått budgetdisciplin och utgiftstak som ideologi.
Förr hette det från socialdemokratiska stats- och finansministrar: Du måste avstå nu för att dina barn och barnbarn får en bättre framtid. Vi måste förändra samhället.
Nu heter det: Vi måste spara för att inte spräcka budgettaket. Vi kan inte låna för att klara jobben och investera för framtiden, vi måste ha budgetbalans i år också.
De borgerliga partierna avvaktar och mobiliserar för regeringsskifte 2006. Moderaterna har vikt av från den extrema skattesänkningsideologin till att värna den offentliga sektorn och allas möjlighet att leva på sin lön. Ambitionen är att bli ett mittenparti för alla grupper i samhället, inte minst för kvinnor och konservativa socialdemokrater.
Centerns uppbrott från varje samarbete med socialdemokratin och tydliga högersväng bidrar till den borgerliga enheten.
Hittills har Göran Persson och socialdemokratin intagit en närmast lättsinnig hållning till den samling som sker bland de borgerliga. Det är direkt dumt. Borgerligheten kommer att gå fram som ett tydligt alternativ till socialdemokratin med ett program för ett annat Sverige.
Det är hög tid att socialdemokraterna formulerar en hållbar framtidspolitik. När rösterna ska läggas väger framtidsvisionerna tyngre än partiledarens livsstil.