Ansvaret inte bara Herbert Tingstens
Publicerad 2014-08-18
Poltisikt mod i teaterregi av Carolina Frände
Herbert Tingsten, statsvetare och tidigare chefredaktör på DN, kommer aldrig att bli min hjälte. Hans kärnvapenkramande ligger i vägen, liksom hans arroganta debattstil. Hjältestatus vinner däremot Robert Fux i rollen som en gällröstad Tingsten när Stadsteatern sätter upp Ansvaret är vårt efter Per Wirténs biografi, i dramatisering av Joakim Sten.
Det är ett vågspel att göra teater om en gammal grävling: om politiken får överväga blir det snustorrt, om privatlivet breder ut sig riskerar eggen gå förlorad. Regissör och scenograf Carolina Frände, som tidigare gjort succé med Fux som Orlando hemma i Skärholmen, navigerar med stor säkerhet mellan fällorna. Eller snarare: går helt medvetet i båda. Låter det vara ledarsidetorrt och sentimentalt och allt däremellan: spexigt, koleriskt, kroppsligt, bakvänt. I stället för att ”klä av” sin karaktär framför Fux briljant monologen under påklädning av Tingsten med fettiga bilringar och gubbkostym. Idémakaren T kommer inte ifrån kroppshyddans dödlighet.
Visst kan man anklaga manuset för att vara förstående i överkant - rakt motsatt Tingstens karaktär. Nästan enbart hans kulturradikala åsikter artikuleras - och fulsidorna jämkas av ett sympatiskt självförakt.
Men detta förlåter jag gärna i valtider. Budskapet om vårt ansvar att höja oss över individen, nationen (och Bonnierkoncernens folkpartistiska doktrin) gäller nu. Det patos för politiskt mod, snarare än strategispel, som vi inte får i valrörelsen finns att inhämta på Stadsteatern, Kilen.
