Ett ensamt streck genom samtiden

Anders Paulrud ser Leon Kossoffs målningar på Louisiana

Det är bara det man ser.

Inga teoretiska överbyggnader. Inga programmatiska utspel. Här handlar det om målningar som lever i sin rättighet att vara just målningar.

Det finns något i förhållande till tidsandan ensamt - och naivt - över Leon Kossoffs konst som nu visas i en stor retrospektiv utställning på Louisiana. Man kan säga att Kossoff tillhör de naiva, men han är definitivt inte en naivistisk konstnär. Men polemisk är han. I hans medvetenhet mot tiden, och i hans ovilja att underordna sig konstens alla tidsbestämda bestämningar, däri ligger hans egendomligt fria polemik.

Det pastosa, den näst intill brutala penselskriften hos Kossoff kan förleda en att tänka på vulgär post-impressionism, men medan impressionisterna eftersträvade ett måleri som låg utanpå, något som strålade utåt till betraktarens öga, arbetar Kossoff i en annan riktning. Han är inne i tingen, inne i människorna; under målningarnas tillblivelse söker han ett arbetssätt som är adekvat med hur han ser motivet.

Han verkar försvinna in i sina målningar.

Precis som betraktaren ibland kan känna ett slags visuellt fotfäste, och därefter bege sig in i hans färger. De gånger målningarna öppnar sig och man inte kan motstå frestelsen att vara i dem.

Det är lätt att uppfatta det "otidsenliga" hos Kossoff. Outsiderskapet. Men vad det förmodligen handlar om i hans fall är en moralism, en praxis att ge fan i begrepp som tid och utanför. Och om man ska använda ett ord som otidsenlig om Leon Kossoff handlar det i så fall om hans trohet inför det han målar, hans dygd att hålla sig nära ett begränsat urval av "motiv".

I ett brev anger Kossoff ett av sina konstnärliga villkor: "De flesta verken utgörs av motiv som jag känt till i hela mitt liv." Han berättar om sin hemstad London, vars infrastrukturella förändringar efter kriget han har målat, om familjen och nära vänner han porträtterat.

Någon har sagt att Kossoff tillhör kategorin post-nukleära målare. Andra har försökt binda honom till den så kallade "London-skolan". Skit samma. Kossoff tillhör inte. Inte den figurativa expressionismen efter kriget, inte heller den abstrakta expressionismen. Och inte"

Leon Kossoff drar sitt eget ensamma och suveräna streck genom samtiden.

Konst

Leon Kossoff

UTVALDA MÅLNINGAR 1956-2000

Anders Paulrud