En gudinna som har sex med blommor och djur

I ”Blötdjur” erbjuds skogsporr bortom gott och ont

Publicerad 2023-06-27

”Ariel Held vänder på den manliga blicken och gör kvinnan till en nymfomanisk sexgudinna som har sex med allt och alla, hela tiden. Hon har även sex med blommor”, skriver Sinziana Ravini i sin recension av Ariel Helds ”Blötdjur”.

”Allt handlar om sex, förutom sex, som handlar om makt”, hävdade Oscar Wilde en gång, men hade han rätt? Jag har alltid undrat vad som menas med ”feministisk porr”. Jämlikt sex? Rättvisemärkta samlag? Går jämlikhet, rättvisa och upphetsning över huvud taget ihop?

Lina Arvidsson, alias Ariel Held, har precis kommit ut med ”Blötdjur”, som erbjuder magiskrealistisk skogsporr bortom gott och ont. Historien kretsar kring regissören Harald som är besviken på verkligheten eftersom ”den inte går att regissera”. Han stöter så småningom på den gränslösa Emma som brukar ha sex med både fantasivarelser och djur i en förtrollad skog.

Zoofili har länge varit tabu. Det är knappast något som folk skryter med på fikaraster: ”– Vad gjorde du i går? – Jovars, jag satte på min get”. Den förknippas ofta med män som lever isolerade på bondgårdar, inte med moderna kvinnor som kan välja och vraka i sexutbudet.

I ”Blötdjur” har Emma sex med ett skogsrå som både slickar henne och penetrerar henne med olika träpinnar. Men hur feministiskt är djursex ur ett jämlikhetsperspektiv om man tar bort fantasislöjorna? Kommer vi i framtiden uppfinna appar där djur kan skriva på sexkontrakt?

Maktrelationer omförhandlas i ”Blötdjur” hela tiden, med både sex och humor, vilket är befriande för bdsm-litteraturen

De gamla grekerna brukade lösa sina djursexfantasier med att föreställa sig halvgudar, som bekant var de både människor och djur. Den amerikanska psykoanalytikern Jamieson Webster skriver i ”Disorganization & sex” om sexpaniken i vår tid och påminner om att panik kommer från guden Pan, som var hälften människa, hälften get och som tack vare sina lustar ”begärde allt”, därav begreppet ”pansexualitet”. Kvinnorna som råkade ut för Pan brukade i sin sexpanik förvandlas till träd, blommor och så vidare.

Ariel Held vänder på den manliga blicken och gör kvinnan till en nymfomanisk sexgudinna som har sex med allt och alla, hela tiden. Hon har även sex med blommor, i en passage som gjorde i alla fall mig upphetsad. Maktrelationer omförhandlas i ”Blötdjur” hela tiden, med både sex och humor, vilket är befriande för bdsm-litteraturen är inte känd för sin humor direkt.

 

Annat är det med femdom fiction (kvinnor som dominerar män genom att bland annat penetrera dem med diverse objekt) som håller på att bli mer och mer surrealistisk. En praktik i Japan just nu heter ”tentacle erotica”, där man via VR-glasögon kan låta sig våldtas av olika sorts demoner. Även Helds ”Blötdjur” innehåller liknande våldsinslag.

Vi befinner oss ljusår från psykoanalytikern Jacques Lacans stora analysobjekt – Sainte Therese som försökte ha sex med en frånvarande Gud genom att förena text och sex i en sorts ”textas”. Inget ont i det, men det är som om den gränslösa kvinnliga sexualiteten endast kan beundras av psykoanalytiker om kvinnan låser in sig i sina fantasier.

Vem förstår sig egentligen på kvinnors sexualitet? I ”An ethics of sexual difference” förklarar den franska psykoanalytikern Luce Irigaray att kvinnans begär inte kan stängas in i en passiv-aktiv, vaginal eller klitorisorienterad sexualitet. Hela hennes kropp är ett nöjesfält. Hon hade säkert älskat Helds gränslösa sexroman.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.