Små mästerverk av stor berättare

Claes Wahlin om Italo Calvinos eleganta prosa

Publicerad 2019-05-22

Italo Calvino (1923–1985), italiensk journalist och författare.

Inget tyder på att Italo Calvinos position som en av efterkrigs­tidens mest intressanta författare är hotad. Romaner som Klätterbaronen, Den tudelade visconten, De osynliga städerna, Palomar eller mästerverket Om en vinternatt en resande seglar ovanför den övriga moderna litteraturen.

Lättheten, den elegant tyglade fantasin som tar med läsaren på färder till resmål hon inte visste fanns, skapar den mest godartade intellektuella ­yrsel och liknar inget annat. Folksagan finns i bakgrunden för de mer högtflygande romanerna och berättelserna, medan Om en vinternatt en resande tog metaromanen till nya höjder.

Även i de mer realistiska berättelserna, av vilka nu tre för första gången kommer ut på svenska, finns ingredienser som normalt inte hör till realismen; likväl brukar de betraktas som texter som ligger närmre Calvinos politiska verklighet.

Det gäller framför allt den tidigare översatta En valförrättares dag, om en kommunistisk valförrättare som förgäves försöker hålla undan valfusket på ett sjukhuskomplex, och om diverse sjuklingar och mentalt handikappade vars rösträtt utnyttjas av den katolska ledningen. Skildringen är satirisk, men under ­satiren finns också en hopplöshet, en empati med de sjuka som utnyttjas.


De tre övriga berättelserna, ­alla från 1950-talet, har något slags bäring på Calvinos samtid. Fastighetsspekulationen skildrar den korrumperade byggindustrin efter andra världskriget, där pengarna är det enda som räknas. Smog är en historia om en hycklande kampanj för att rena staden från den allestädes närvarande smutsen och Den argentinska myran handlar om en man som tillsammans med sin fru hyr ett hus som visar sig vara invaderat av myror. Grannarna har samma problem, men vidtar olika åtgärder – alla förgäves – för att hålla insekterna i schack.

Framför allt den sistnämnda berättelsen närmast ropar efter en allegorisk tolkning, men är så strängt logiskt genomförd att det inte går att fästa någon vid den. Den ena grannen uppfinner avancerade fällor i massor, den andra prövar all världens insektsgifter medan hyresvärdinnan inte låtsas om problemet.

Det är en elegant och suggestiv berättelse som pekar fram mot romanerna, som kom att skrivas med samma genomförda logik där texten hela tiden står stadigt inför de tolkningsförsök de väcker sådan lust till.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln