Ny bok om rock på svenska
Publicerad 2013-10-31
Lars Lilliestam skingrar dunklet över musikformen
SAKPROSA Försök tämja den vilda fågeln Rock. Lars Lilliestam har försökt. Den stora frågan för Lilliestam är vad rocken gör med oss och vad vi gör med den, i tidigare böcker som Musikliv och Musiken och jag.
I dag är han 62 år och professor i musikvetenskap och kan inte låta bli att peta vidare i den svenska rockmusikens kolhögar. Och tvingas konstatera att det som en gång var progressivt och alternativt, hårt och taggigt, inte längre platsar på marknaden. I dag flyttar “rocken” in i Idol, Melodifestivalen och Svensktoppen och blir, per definition, allt svårare att försvara.
Därför har Lilliestams nya bok Rock på svenska. Från Little Gerhard till Laleh (Bo Ejeby förlag) sina största förtjänster i klargörandet av rockens dunkla sammanhang. Mellan drömmarna, angloamerikansk import, svensk nationalromantik, visor, teknik – och pengar.
Lilliestams favoriter Eldkvarn, Laleh, Kent, Peps, Timbuktu, Springsteen (hans konserter på Ullevi!) sveper över sidorna. Men på en punkt tycker jag han saknar skärpa. Han lyckas inte förklara rockens kanske största skifte någonsin: 2000-talet och den stora upplösningens era. När rocken utvecklas som ett osynligt mycel på internet: postrock, noise, IDM (intelligent dance music), artmetal, domeopera …
För visst vore skönt om vi kunde enas om att rock är en attityd – inte en musiksort. Precis där Lilliestam landar i slutraderna till sin Rock på svenska: ”Människor kommer att fortsätta längta efter kärlek, trygghet, meningsfullhet och något eller någon att lita på …”
