Smuts utan laddning

Kristofer Folkhammar

Kristofer Folkhammar läser en roman om vilsna liv i Göteborg

helskärm

Cirkus Smuts är en lågmäld föreställning, den läckra titeln och det fellatio­prydda omslaget till trots. På okonstlad prosa berättar Anna Fock i sin nya roman – den andra efter prisade bladvändaren Absolut noll – om hur den vilsne universitetsläraren Jakob skiljer sig och försöker hitta mening i sitt nya, fria liv. Kanske behöver han byta ­lägenhet, kanske är han homosexuell.

Jakob involverar sig bland annat med studenten Stella, som i sin tur utgör ”pansartrion” med gamle vännen Jim och den dominanta och destruktiva Elisabet. De lever studentliv i Göteborg, med fylla, rivningskontrakt på Ban­gatan och veganpizza på Kellys. Kanske ska de demonstrera mot att språkämnena läggs ner på Humanisten, kanske blir Stella snart utan bostad.

Precis som i debuten ägnar sig Fock åt ett realistiskt anlagt, och effektivt framåtskridande berättande. Ändå är det svårt att få syn på något tydligt förlopp. Absolut noll hade ett självklart driv i sitt gestaltande av unga, utsatta bögar i Petersburg. Den energin finns inte i Cirkus Smuts. Istället är det som om karaktärerna knuffas framåt mellan olika mörkt sensationella spratt, som ganska nödtorftigt binds ihop.

Här finns gott om kroppsvätskor, ostädade lägenheter, sunkigt sex och olämpligt distribuerade porrbilder – saker som jag skulle kunna identifiera som ”smutsiga” för karaktärerna – men ganska lite om vad denna lortighet får för verkan. Smutsen laddas ­inte. Varken som upphetsande sensationer eller som dramaturgiska effekter.

Smuts är enligt klassiska kulturantropologen Mary Douglas något som befinner sig på fel plats i ett visst normativt system. Genom att studera vad som anses som smutsigt, får man fatt i ett samhälles, en subkulturs eller en enskild persons moraliska bedömningar. Smuts kräver åtgärder, och får människor att reagera.

Översatt till litteratur kan man tänka att det är i mötet med en karaktärs ”smuts” som konflikterna i en berättelse sätts i rörelse. Men för att smutsen ska bli betydande – tilldragande eller frånstötande – krävs, om inte en ”ren” kontrast, så en levande fiktion där den kan få konsekvenser.

Jag får veta för lite om de här figurerna och miljöerna de rör sig i. Saknar skärpa i beskrivningen av Jakobs ängslighet. Vill förstå något om lockelsen i Elisabets manipulativa sätt. Jag vill veta mer om vad smutsen gör med deltagarna i den här cirkusen.