En 14-årig dödsängel med en trofast räv

Nnedi Okorafors kortroman ”Remote control” är en frisk sf-fläkt

helskärm

En dödsängel vandrar mellan städerna i norra Ghana. Hon är fjorton år, kallar sig Sankofa, och med sig på färden har hon en trofast räv. Så lyder premissen för den nigeriansk-amerikanska författaren Nnedi Okorafors kortroman ”Remote control” som nyligen utkommit på svenska i en, som det heter, smidig översättning av Maria Lundgren.

Nnedi Okorafor är en av de starkast lysande stjärnorna inom dagens fantastik. Själv brukar hon säga att hon skriver africanfuturism, med vilket hon menar science fiction, sf, eller spekulativ fiktion med en stark koppling till kultur, myter, livsåskådningar och vardagsliv i Afrika.

Begreppet myntade hon för att skilja på den sf som skrivs av författare med ursprung i Afrika och afrofuturismen, som hon och många andra uppfattat som västerländska projiceringar på och fantasier om Afrika, främst av den svarta diasporan i Nordamerika (tänk Sun Ra eller Wakanda). Med tanke på Okorafors internationella framgångar, att hon är född och verksam i USA, och ges ut av amerikanska förlag, är det kanske främst en skillnad i autenticitet som hon vill markera.

Och autentiskt blir det också. I ”Remote control” målas en bild av ett Ghana i en nära framtid som blandar futuristiska inslag som jellitelli (en vägg-tv av gelé), AI, drönare, självkörande bilar och elektronikmarknader med moskébesök och malaria, där karaktärer bär kaftan, hijab eller turban och äter getkött, stekt kokbanan och kenkey.

Som i flera andra av Nnedi Okorafors berättelser är huvudpersonen en ung och egensinnig afrikansk kvinna med mystiska förmågor som försöker förstå sig själv och finna sin plats i världen. I jämförelse med Okorafors hyllade Binti-böcker, som utkom på svenska förra året, är huvudpersonen i ”Remote control” yngre, samtidigt som romanens ämnen är både mognare och mörkare.

Sankofas förmåga, eller förbannelse, är att hon genom att släppa lös sina inre krafter kan ta livet av alla i sin omgivning, vilket ofrånkomligen leder till sorg, ensamhet och övergivenhet. Mest av allt påminner hon om Carrie i Stephen Kings debutroman, och body counten blir stundtals lika hög som i denna. (Som i mycket annan afrikansk sf är gränsen mellan sf och fantasy svår, för att inte säga onödig, att dra.)

Kortromanen är så pass, ja, kort att det vore synd att avslöja för mycket av handlingen. Men så mycket kan sägas att Okorafor gör det mesta av det begränsade sidantalet. Styrkan ligger inte bara i hennes skicklighet att med relativt enkla medel teckna trovärdiga karaktärer, utan också i den värme och sympati med vilken hon gör det. Därtill kommer de många och originella idéerna, och inte minst att Okorafor genom att blanda sf-inslag med afrikanska miljöer, kulturer och perspektiv blivit en frisk fläkt i en genre som på senare tid riskerat att börja trampa vatten i takt med att verkligheten kommit ifatt den. Tänk bara på AI, drönare, pandemier och klimatkatastrofer, som fram till nyligen snarare var sf än avtrubbande nyhetsrubriker. ”Remote control” visar att all bra sf handlar om att ge nya och unika perspektiv på människan snarare än teknikutvecklingen.

Så var det det här med titeln. Att det svenska förlaget behållit den engelska originaltiteln för i onödan tankarna till populärkulturens kommersiella domäner, eller till en yngre målgrupp som tycker att svenska låter lite töntigt. ”Fjärrkontroll” leder uppenbarligen tanken fel, men nog hade det gått att klämma fram något uttryck på svenska som fångar Sankofas förmåga att genom ren tankekraft avsluta andras liv.