Demokratins hjältar blev giriga hycklare

Malin Ekman läser Karin Petterssons och Martin Gelins stridsskrift mot Silicon Valleys techjättar

Uppdaterad 2018-11-29 | Publicerad 2018-10-22

”I think the internet is broken”, sa Twitters medgrundare Evan Williams till The New York Times förra året. Ett krasst konstaterande efter uppgifter om rysk inblandning i Trumps valseger, livesända självmord och folkmordsuppviglande på chat-appar i Burma.

Det speciella var att utsagan kom från Silicon Valley självt. Därmed togs den som anekdotisk intäkt för att techjättarna slutligen kapitulerat för sin egen skapelse. Vi skulle demokratisera världen, inte undergräva demokratin!

Karin Pettersson, tidigare politisk chefredaktör Aftonbladet och nu Public policy-chef på Schibsted, och Martin Gelin, USA-korrespondent för Dagens Nyheter, har snott citatet till sin boktitel. Internet är trasigt är en rasande dokumentation av demokratins kris och nätets roll i den. En stridsskrift med strålkastarljuset på Silicon Valley.

Författarna är så tesdrivna att de glömmer att presentera och bemöta motargumenten. Vad händer när Silicon Valley tar ansvar?

Outtröttligt lägger författarna fram bevis för sin tes: techjättarna ackumulerar makt, inflytande, pengar och talang samtidigt som de bidrar till att bryta sönder och förgifta det offentliga samtalet och demokratins fundament. Om möjligt värre är att de gör detta mer eller mindre medvetet med hjälp av sluga algoritmer som appellerar till våra reptilhjärnor och får oss att stanna längre på plattformarna och därmed öka aktieägarnas avkastning och bolagens redan monopolistiska positioner. 

Kod är, förklarar Pettersson och Gelin, aldrig neutral. Den är programmerad för att maximera ett förutbestämt utfall. Vinnarna är kodmakarna, förlorarna vi som gjort oss beroende av deras produkter. 

Som stöd har författarna intervjuat och citerat några av internetintelligentians främsta akademiker, aktivister och dissidenter. 

Det är en ambitiös uppgörelse med techbolagen som ryggradslösa hycklare. Ena stunden löser de näst intill omöjliga problem, andra framstår de allra enklaste – som att avlägsna rasistiskt innehåll – oerhört komplicerade. Ena stunden tillhandahåller de ”neutral infrastruktur”, andra förhandlar de med auktoritära regimer. Skiljelinjen är ekonomisk; what’s in it for me. Först när Facebooks börsvärde äventyras åker Mark Zuckerberg på pr-turné.

Beskrivningen är inte vilseledande: techbolagen fungerar så som Pettersson och Gelin med skarp blick beskriver. Ändå är bilden långt ifrån heltäckande.   

Författarna är så tesdrivna att de glömmer att presentera och bemöta motargumenten. Vad händer när Silicon Valley tar ansvar? Var ska gränsen dras för vad som faller i och utanför yttrandefrihetens ramar och hur? 

Pettersson och Gelin tycks vilja lösa techbolagens alltför stora makt med att ge dem ännu större makt. Jag önskar att det satt en djävulens advokat på författarnas axlar. 

I Internet är trasigt framstår avvägningarna som så enkla. Verkligheten är besvärande svårnavigerad.  Samma tjänster som banade väg för arabiska våren, underblåste Trumps trollarméer. 

Det står mycket att läsa om hur alt right-diskursen påverkat traditionella medier, men försvinnande lite om huruvida ”den goda aktivismen” gjort det. Metoo:s frammanande av folkdomstolar nämns bara i förbifarten.

Jag saknar det mediekritiska perspektivet. Innan den av internet påskyndade demokratins kris uppdagades, betedde sig traditionella medier som starstruck hangarounds snarare än kritiska vakthundar. Svenska mediechefer åkte till konferensen SXSW i Austin och lade imponerat upp Instagrambilder på de amerikanska techmoguler som de nu anklagar för att förstöra internet. Av rädsla för att framstå som reaktionära köpte de internetjättarnas retorik. Vi som arbetade på redaktionerna bedömdes mer efter klick än kvalitet. 

Mark Zuckerberg.

Internet är trasigt” är mer reaktiv än resonerande. Lite tillspetsat kan man säga att boken i stället för att överbrygga polariseringen positionerar sig i ena ringhörnan. Med det sagt gillar jag den trots allt. Författarnas engagemang i frågorna framstår autentiskt. Avsnittet om techpopulisternas ideologi är underbar läsning.

Jag älskar hänvisningarna till Bohemian club, Steve Jobs LSD-konsumtion och Joan Didions Where I was from, liksom jag slukar det kunnigt författade kapitlet om censuren i Kina och techbolagens cynism (här saknar jag dock ett resonemang om alternativkostnaden att inte ge sig in på marknaden – den är nämligen inte bara ekonomisk utan tangerar kapprustningen mellan öst och väst). De avslutande sidorna om ett uppvaknande EU och självkritiskt Silicon Valley kompenserar delvis för min inledande kritik. 

På det stora hela är det ambitiös sakprosa som sätter enskilda händelser i kontext och därmed förklarar de viktiga samband som nyhetsjournalistiken missar. Som reportagebok är den, med undantag för en stundtals levande gestaltning av Silicon Valley, inte särskilt storartad. Men som fördjupning i internets tillkortakommanden är den imponerande initierad.

Malin Ekman

Karin Pettersson var fram till nyligen politisk chefredaktör för Aftonbladet, därför recenseras boken av frilansskribenten Malin Ekman, knuten till Svenska Dagbladet.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.