Följ alltid Stig Claessons exempel

I år har det varit en sådan där vår som liksom aldrig vill ta sig. Jag satt på landet. Läste Slas. ”Inget av styckena är ett Kåseri och det här är ingen Klippbok”, skriver han på baksidan. Så är det med Slas, tänker jag, ingen text går att rycka ut för hans texter ingår i den stora berättelsen. Det finns ingen början och inget slut, på så sätt påminner Stig Claessons verk om universum.

Boken innehåller korta texter som alla tidigare varit publicerade i olika tidningar, mest Dagens Arbete och Skogsindustriarbetaren, men också Metallarbetaren, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Ulricehamns Tidning från -89 till förra året.

Det handlar om författare, EU, korta möten, vädret, Stockholm, små hålor och hans glesbygdsliv i Västergötland. Man borde tröttna. Vem fan bryr sig om en gubbtvjyv som publicerat sig sedan 50-talet?

Många. Det har inte med ålder, kön eller ämnen att göra. Claesson har en stil och en hantverksskicklighet som sträcker sig bortom det mesta. Han kan ladda var historia, om så bara två A4-sidor, om hur han möter en tysk man, en kvinna i en bil eller en häst med så många frågor att man måste läsa till slutets dolda sensmoral eller bakvända humoristiska punchline.

När vår tids krönikörer måste skriva den eviga motsatsen eller publicera sina dagböcker utan redigering för att synas gör Claesson motsatsen, han letar efter det där ljudet vi alla känner igen, detaljen, tiden som flytt. Det är visserligen Claesson som betraktar världen, men det är världen som är viktig. Aldrig han själv:

”Mitt sökande efter kräftor i den kräftlösa sjön är ingenting annat än ett trevande efter månglittret vid vattenytan. Ett fåfängt och harmlöst letande efter det som inte finns längre. Men som förr alltid fanns.

Jag tror jag förbereder mig för sekelskiftet.”

Ett PS till Stig Claesson:

Folke Fridell var född 1904, ingenting annat.

Journalistik

Pelle Andersson