Absurdism på väg mot gud vet vad

Jonas Thente om Pontus Lundkvists ”Amerikas ondaste far”

avJonas Thente

Kan man skämta om allt? Pontus Lundkvist skämtar i sin nya satirsamling om Bertil Östergren (1922–1985, Saco-ordförande och Palmeätare under 70-talet; senare ledarskribent för Svenska Dagbladet) så jag tror att man kan svara ja på frågan.

I en tid (vår) där korsformen mellan seriemedium och satirteckning är sprängfull av utövare, hör Lundkvist till de mer begåvade. Han är också ytterligt representativ för sin generation – han är född 1971 – med en do-it-yourself-och-låt-det-synas-estetik som gör att han pendlar mellan enkla gubbar på linjerat anteckningspapper, och mer genomarbetade öron näsa hals-dominerade gestalter som påminner mig om sedan länge utgångna charkuterivaror. Han kan självklart också saxa och manipulera bilder från andra håll eller bara köra dem rakt på, om de är självkommenterande.

Jag har följt honom sedan fanzinet Mina ögon!! Mina ögon!!! och den följande tidskriften Det grymma svärdet. Bara titlarna på dessa publikationer säger en hel del om Lundkvists förhållandevis avancerade och intelligenta humor. Om du inte fattar så är det okej, men om du fattar så kommer du att le stort.

Metanivån är hög. Både när det kommer an på hyllningar till äldre tiders strippar och skämtteckningar, som interjektionen ”FLÄMT!”, motparter som dånar ut ur bild eller hattar som hastigt stiger i skyn efter levererad punchline – och när han kommenterar samhällsdebatten och debatten om debatten. Efter demaskerande duster mot framför allt högerextremister (”’Nationalist’? Nja, jag föredrar ’Sverigevän’” – ”’Pederast’? Jag föredrar ’pojkvän’”) lugnar han ner sig med ett riktigt, riktigt uselt skämt som är så tråkigt att det blir hisnande.

Upptagenheten vid Bertil Östergren får mig att associera till legendariska fanzinet Flåskpåle och dess lika besynnerliga fixering vid Sven Stolpe. Pontus Lundkvist bär en absurdistisk tradition vidare in i gud vet vad.

Pontus Lundkvist är medarbetare i Aftonbladet kultur och därför recenseras boken av Jonas Thente, kritiker på Dagens Nyheter.

ARTIKELN HANDLAR OM

Serier

Satir