I Sverige handlar allt alltid om medelklassen
I Elinor Torps bok blir de som får betala priset på den omänskliga arbetsmarknaden äntligen synliga
Publicerad 2023-06-07
Vad är Sverige för land? På 70-talet sades det att vi var världens jämlikaste land. På 90-talet var vi det modernaste. I dag är Sverige ett av de mest reaktionära länderna i Västeuropa. Unika i hur långt åt höger politiken drar och hur snabbt klyftorna växer.
Ändå verkar vi många gånger leva kvar i en nostalgisk bild av Sverige som ett välfärdsland, jämlikt och rättvist. I reportageboken ”Rent åt helvete” brottas journalisten Elinor Torp med just denna fråga: hur vår självuppfattning krockar med verkligheten.
I boken får vi lära känna den kvinna som utan arbetstillstånd städade hemma hos dåvarande statsministern Magdalena Andersson, och åkte fast när larmet gick. Chilo sattes i förvar och skickades ut från landet. För arbetsgivaren, som utnyttjat och blåst henne, blev konsekvenserna noll.
Den svenska modellen på arbetsmarknaden har historiskt gett svenska arbetstagare en stark ställning. Torp beskriver hur modellen i dag fortfarande fungerar på pappret, men i själva verket urholkas från två håll.
Det ena är det skuggland av illegal arbetskraft där människorna står utanför kollektivavtal och trygghetssystem. Där den enskilde, som Chilo, jobbar utan kontrakt och bär hela risken för skador, sjukdom och en ofta livsfarlig arbetsmiljö. I Torps bok handlar det specifikt om städbranschen, som beskrivs som ett eget, illegalt universum som existerar i och bredvid övriga samhället.
I Torps text är kvinnorna i centrum, de som blir offer för det självbedrägeri livspusslande familjer ägnar sig åt när de tror att de kan köpa schyssta arbetsvillkor för 100 kronor i timmen. Det går nämligen inte, inte ens med ROT-avdrag. Priset betalas ofta av en utsliten kvinna i klorna på en skrupellös hallick till arbetsgivare.
Det andra spåret i boken handlar om Jolyne, som jobbade på Samhall och tog sitt liv med arbetskläderna på. Det är en berättelse om en verksamhet som var tänkt att vara en trygg arbetsplats för den som inte klarade av de alltmer uppskruvade effektivitetskraven i det moderna arbetslivet. Men som i stället blev en aktör inom städbranschen som själv började konkurrera med låga priser och dålig arbetsmiljö. Torps reportage om Jolyne har tidigare publicerats i Dagens Arbete, men i boken utvecklas texten och argumentationen. Det är hjärtskärande, plågsam läsning.
Elinor Torp är en av landets bästa journalister, en av få som är specialiserade inom den viktiga genren arbetsmarknadsjournalistik. Hon gestaltar skickligt, kommer nära, gör jobbet. Frågorna hon ställer riktas till politiken, men också till oss alla.
Det som stannar kvar i mig är Magdalena Anderssons kommentar, när Torp under ett års tid har försökt få tid för en intervju om de illegala städarnas villkor: ”Det här visar att även personer som betalar vitt och frågar efter kollektivavtal ändå råkar ut för oseriösa aktörer”. Det är alltid medelklassen det handlar om i svensk politik. Till och med när det inte gör det.
