Från mobbad flykting till supermodell
Uppdaterad 2019-09-16 | Publicerad 2007-06-25
Nu bokdebuterar Paulina Porizkova
Jo, mobbade flyktingbarn kan visst bli lyckliga supermodeller.
I halvbiografiska ”Modellsommar” berättar Paulina Porizkova, 42, om kampen att hitta sig själv.
– Jag är stolt över boken och vad jag gjort. Om inte andra håller med – fuck them.
Hon ringer upp på exakt utsatt minut från sitt hem i New York. Låter artig och snäll. Och skånsk! Åtminstone några ord.
– Men där tar mina svenskakunskaper tyvärr slut, säger Porizkova som skapade rubriker i svenska tidningar redan i slutet av 60-talet.
Efter den sovjetiska invasionen av dåvarande Tjeckoslovakien 1968 flydde hennes föräldrar till Sverige och hamnade i Lund. Treåriga dottern Paulina lämnades kvar hos mormor och fick först tio år senare, efter lång uppmärksamhet, återförenas med familjen i Sverige.
– Men alla dessa erfareheter har tagit mig dit jag är i dag. Nu är jag så lycklig att jag nyper mig i armen.
Firad fotomodell
Karriären som 80-talets mest firade fotomodell följdes av flera filmroller, en barnbok och inte minst hennes största lycka – maken Ric Ocasek och deras två söner.
– Jag skäms över att jag inte visat dem Sverige än. Det är 15 år sedan jag själv var där, och jag känner nostalgi. Mest efter maten, som jag egentligen inte gillade då. Och språket.
Romanen om 15-åriga Jirina Radovanovicova som mobbas på skolan i Skåne men upptäcks av en modelljägare och får tillbringa sommaren i Paris skrev Porizkova med mycket möda på engelska.
– Jag använder engelskan till vardags men insåg snabbt att min grammatik var usel. Det har varit en riktig utmaning som krävt två skrivarkurser och fem års slit.
Men tanken på ”Modellsommar” började gro redan för 15 år sedan, och 200 sidor hamnade på pränt.
– Fast de var så usla att jag lämnade skrivandet och inte kom igång igen förrän jag lämnat modellvärlden.
Verkliga händelser
Skönheten som prytt all väldens prestigemagasin, slagit rekord i modellarvode och levt glamourlivet har lånat verkliga händelser till romanens lite naiva 15-åring som kastas in i en värld av sexgalna fotografer och avundsjuka modellkollegor.
– Jirina är kapabel, en egenskap jag lånat henne. När jag upptäcktes var jag redan stark på grund av allt som hade hänt mig. Jag var van vid vuxna som var krävande.
I en scen i boken står Jirina på Kastrups flygplats, på väg till Paris. Ensam. Hon förväntas klara sig själv så ingen vinkar ens av henne.
– Min mamma gav mig mycket vuxenansvar. När jag väl kommit till Sverige lämnade pappa oss. Mamma var tvungen att jobba dygnet runt och jag tvingades göra mycket själv. Men hon kom definitivt och vinkade av mig vid flyget.
Behållit fötterna på jorden
Förutom mamman är det tjeckiska mormor Anna som sett till att hon behållit bägge modellfötterna på jorden.
– Mormor var en enkel kvinna. Hon dog för två år sedan men jag känner hennes närvaro hela tiden.
Författarinnan skrattar åt ett minne av mormors första besök i USA.
– Jag var på toppen av min karriär och nygift. Mormor vankade runt i vårt fina hus och var tyst hela första veckan. Vi trodde hon var imponerad men andra veckan sa hon ”Pavlinka, när allt detta tar slut, borde du då inte ha en skrivmaskinsutbildning för framtiden?”. Ha, ha. Min mormor hade rätt på en punkt. Jag behövde ju en skrivarkurs!
