Krim med Krutmeijer

Gastkramande om terroranklagad

Malin Thunberg Schunkes ”Ett högre syfte” om rättssäkerhet

Foto: Anna-Lena Ahlström
Malin Thunberg Schunke, aktuell med ”Ett högre syfte”.

”Ett högre syfte” av Malin Thunberg Schunke

(Piratförlaget)

Vad händer med rättssäkerheten när man anklagas för brott i ett annat land än där man är medborgare? Debutanten Malin Thunberg Schunke, docent i straffrätt, vill visa att det kan gå rakt åt skogen. Hon placerar ett gäng framgångsrika stockholmare på en bar på Rivieran. Den Irak-bördige ekonomen Amir går en trappa ner för att köpa mer dricka när några män plötsligt öppnar eld bredvid honom. Han blir lättad när polisen kommer, men de syr omedelbart in honom. Skjutningen bedöms som jihadistisk terrorism. Det visar sig bli väldigt svårt att övertyga franska polisen om att Amir inte hade ett skvatt med den att göra.

Scenariot är gastkramande och ämnet angeläget men gestaltningen är ojämn. Amir och hans genompräktiga Svensson-familj är ur dramatisk synvinkel ett svart hål, men berättelsen tänder när den landar hos de rättrådiga, karismatiska juristerna på samarbetsorganet Eurojust.

”120 rue de la Gare” av Léo Malet

Övers. Ola Wallin

(Ersatz)

Privatdetektiven Nestor Burma är krigsfånge i Tyskland när han från en döende mans mun hör adressen 120 rue de la Gare. På väg hem från lägret hör han den igen: en före detta medarbetare på detektivbyrån blir skjuten mitt framför Burmas ögon, och viskar strax före dödsögonblicket samma adress.

Det är upptakten i denna utsökta franska noir-klassiker av Léo Malet, som innan han blev författare enligt baksidestexten var ”anarkist, chansonnier och surrealist”. Romanen rusar fram i ett enda andetag – hårdkokt som tusan, rappkäftad och slagfärdig – mot andra världskrigets kolmörka fond. 1943 kom den ut men har först nu översatts till svenska, mycket inspirerat av Ola Wallin.

Dialogen är fantastisk och miljöerna, ofta disiga av tobaksrök, oerhört levande trots att Malet inte använder ett enda ord för mycket. Läs och lär, aspirerande deckar­författare.

”När himlen håller andan” av Annika Sjögren

(Ordfront)

Titeln på Annika Sjögrens femte kriminal­roman är hopplöst generisk och intetsägande, men mellan pärmarna döljer sig en stilistiskt välsvarvad, relationsorienterad thriller av den typ som brukar kallas psykologisk.

Perspektivet växlar mellan några personer ur olika sociala skikt i Härnösand. Alla har de mörka hemligheter, vissa förborgade i det förflutna, andra pågående i nuet. En fritidspedagog kidnappar en försummad flicka, en bankman vägrar se oroande tecken hos sin drömkvinna, en pensionerad polis utlöser en störtflod av plågsamma minnen hos en åldrad överklasskvinna – och Sjögren broderar en sammanhängande gobeläng av det hela.

Det är lite skillingtryck över sagan, där det typiskt nog är lite synd om överklassen med dess fixering vid fasaden, medelklassen är trivsam och rekorderlig medan arbetarklassens representanter har farliga impulser.  

ARTIKELN HANDLAR OM