Hyggligt välsmort om ohyggliga kvinnomord

Malin Krutmeijer om Katarina Wennstams ”Vargen”

avMalin Krutmeijer

Foto: PETER KNUTSON
Katarina Wennstam, aktuell med ”Vargen”.

Katarina Wennstam bygger sin deckare Vargen på verklig research. 

Det händer på riktigt att män som mördar kvinnor, som de är eller har varit tillsammans med, döms till mildare straff om kvinnan har varit otrogen eller på annat sätt uppfört sig ”provocerande”. Hon kanske skrattade åt honom, eller fällde en hånfull kommentar. 

Det är hårresande att domstolarna tar hänsyn till sådant när det gäller mord – särskilt som gärningsmannens version av händelserna kan vara den enda som finns – och detaljerna i boken är ohyggliga.

Lika vidrig läsning är återgivningen av en del pornografi som drar hundra-tusentals visningar på mainstreamsajter. I en intervju i Expressen berättar Wennstam att hon många gånger undrat om kvinnorna i filmerna verkligen överlevt strypningarna och kvävningarna, och att hon känner till ett fall där en ung kvinna i porrindustrin blev så misshandlad att hon tvingades genomgå en stomioperation. Det finns för övrigt tydligen någonting som kallas ”framfallssex”.

Om någon nu tutar argt i moralistluren åt mig så alright då: tillåt mig tvivla en smula på frivilligheten när man låter män trasa sönder ens ringmuskel inför rullande kamera. Och jag håller fullständigt med Wennstam om att det inte är helt bra om (att?) den sortens porr normaliseras.

Wennstam är noga med att påpeka att det bara är en liten grupp män som gör sig skyldiga till sexualiserat våld mot kvinnor. Men hon anför att våldsporrkonsumtion ofta finns med i bilden. Lika väl som vi accepterar tesen att högerextremister och jihadister radikaliseras på nätet genom mordfilmer och propaganda, borde vi väl kunna diskutera vålds- och förnedringsporrens roll i viss brottslighet riktad mot kvinnor? Wennstam reser frågan och den lär nog provocera en del.

Nu skriver jag om Vargen som om den vore dokumentär. I själva verket konstruerar författaren en romanhandling runt det samhällsproblem som hon också har skrivit så mycket om förut i reportage- och debattform.

Det är egentligen i linje med vanlig genredramaturgi. Läsaren får uppleva hemska och orättfärdiga förlopp genom en trygg och tuff men inte förhärdad kommissarie som tänker se till att skulden landar där den hör hemma. Wennstams hjälte i flera romaner, mordutredaren Charlotta Lugn, är just den man behöver för att stå ut: en erfaren medel-ålders slitvarg med moralisk stadga och ett varmt klappande hjärta. Advokaten Shirin Nouri finns också med från tidigare böcker och genom henne får vi juridiken.

Som deckare är Vargen hyggligt välsmord, bara man kommer förbi den ansträngande inledningen där runt tio olika nyckelpersoner introduceras på bara ett tjugotal -sidor. Litterärt duger den fint – även om jag ogillar det ärketraditionella ”dam i nöd” slutet – för engagemanget glöder så hett och bottnar så djupt. Läs och upprörs.

ARTIKELN HANDLAR OM