Romstinn fantasi

Claes Wahlin hyllar en suverän skildring av kejsar Augustus tid

Claes Wahlin

helskärm

De två tidigare romanerna av John Williams som finns på svenska handlar båda om vad det innebär att vara människa i ett samhälle som ställer specifika förväntningar. Om Stoner skildrar en lantbrukarsons väg från bondgården till ett liv som lärare och forskare i litteratur, så är Butcher’s crossing en pendang där motsatt väg dramatiseras.

Huvudpersonen Will ­Andrews hoppar av från Harvard för att söka sig själv bland buffeljägare i Kansas, ett projekt som inte går som han hoppats.

Både William Stoner och Will Andrews bryter med sina föräldrars förväntningar. Även om de inte motarbetas av dem, så söker de lyckan på egen hand, en kritik av den amerikanska self made man.

Med ”Augustus”, Williams fjärde och sista roman från 1973, möter vi en historia som till synes handlar om något radikalt annorlunda, Rom under kejsar Augustus regenttid den sista halvan av första århundradet före vår tideräkning. Dessutom är det en brevroman, med enstaka andra inlagda prosastycken, där vi får ta del av försändelser från Augustus själv, hans hustru Livia, Marcus Agrippa, Marcus Antonius, Maecenas, Brutus, Livius, Seneca, Horatius, Ovidius, Vergilius, Nikolaus av Damaskus, med flera.

Breven följer tiden från Augustus styvfar Caesars död fram till Augustus egen död år 14 efter vår tideräkning. Skeendet skildras kronologiskt, dels i ett slags realtid, dels som hågkomster några decennier senare. Dottern Julias dagbok och en del andra skrivelser interfolieras vartefter i historien.

Den brukar kallas silveråldern, den tid då Augustus härskade. Man syftar då på den kulturella blomstring som de nyss nämnda poeterna stod för. Även om Augustus i det triumvirat han ingick styrde Rom som en diktator med åtskilliga krig, genomförde han en lång rad reformer som följde romarriket till dess att det avtynade ett halvt millennium senare. Administrationen organiserades, diverse förbättringar genomfördes och med tiden blev det också fred, något som inte hade rått på flera sekel.

Augustus” är en vacker, i långa stycken enastående roman. Språket får i Ola Nilssons översättning det slags förhöjning som vi känner igen från översättningar av latinska klassiker och även om Williams i en prolog annonserar att det hela är en fantasi, så bär den elegant sannolikhetens prägel.

Det finns också en vacker rörelse i romanen. Försiktigt men bestämt söker sig Williams nedåt i den romerska hierarkin. Maktens män får i den senare halvan av romanen ge utrymme åt kvinnorna, framför allt Julia, och till och med några slavars skildringar av hur deras liv artat sig i detta antika Rom ges utrymme.

Och Augustus har flera saker gemensamt med Stoner och Butcher’s crossing. Alla tre romanerna handlar om att försöka finna sig till rätta under omständigheter man inte rår över. Det vilar en melankoli över nästan alla gestalterna, ett slags stoicism; att inte bara låta nöja sig, utan också söka det värdefulla i det som blir kvar. I Williams roman verkar det vara lättare ju längre ned på samhällsstegen man befinner sig. Tag och läs.