En GALen matris vi klarar oss uTAN
Åsa Linderborg: GAL-TAN-skalan skapar bara dimridåer
Svenska journalister har förälskat sig i skalan GAL-TAN.
I SVT:s utfrågningar måste partiledarna placera sig själva på en skärm: Är du grön, alternativ och liberal? Eller är du traditionell, auktoritär och nationalistisk?
Alla frågor är inte höger eller vänster och har inget med ekonomi och fördelning att göra, homosexuellas rättigheter till exempel har blivit en sådan fråga. GAL-TAN påstås därför klargöra en osynlig dimension i politiken: individens mentalitet. I själva verket sprider den dimridåer och konstruerar motsättningar som inte finns.
Enligt den gängse användningen av GAL-TAN kan man inte förespråka både internationell solidaritet, ”generös” invandring och nationellt självbestämmande. Eller tvärtom: alla som vill begränsa invandringen – vilket alla vill som inte vill ha öppna gränser – stämplas som auktoritära. Man kan inte både vara mot EU och för alla människors lika värde.
En klimatmedveten höginkomsttagare i Stockholm är ofta en större miljöbov än en låginkomststagare på landsbygden som anser att andra frågor än miljön är viktigare. Är det ens meningsfullt att kategorisera dem som GAL respektive TAN?
Den som placerar sig i GAL anses vara en pålitligare demokrat. Det är de sannerligen i vissa avseenden, men det är också i den polen som vi finner det rena föraktet för den allmänna rösträtten. De kan vara toleranta i mycket men anser samtidigt att yttrandefriheten är överskattad och att demonstrationsfriheten är ett hot mot det öppna samhället.
GAL-TAN bortser helt från skillnaden mellan nyliberalism och liberalism. Frihandel blir en synonym till demokrati, vilket bara visar hur faktaresistent modellen är. De stora frihandelsavtalen som ligger i pipeline sätter demokratin fullständigt ur spel.
Den auktoritära framryckningen i breda folklager är nyliberalismens konsekvens. I den nya, norska essän ”Frihetens mødre” exemplifierar Magnus E Marsdal med Ungern. 2011 avtäckte Viktor Orbán en bronsstaty över ”frihetskämpen” Reagan, samtidigt som han införde en sovjetaktig mediecensur. Orbán, en gång stor EU-vän och dekorerad med Freedom award i USA, styr ett land där en tredjedel av befolkningen hamnat under fattigdomsgränsen. När den nyliberala ekonomin slagit sönder den sociala tryggheten finns bara auktoritära frågor kvar att vinna. Det är då flaggan hissas på hög stång.
GAL-TAN är en skön matris för den som inte vill ha fördelningspolitisk vänsterpolitik men samtidigt vill kunna berömma sig som humanist: Jag är så progressiv! Högerpopulism reduceras till ett karaktärsdrag, en sämre sorts mentalitet. Därmed trollar GAL-TAN bort det faktum att de jämställda samhällena är bäst rustade mot rasism.
