Kultur

Vakna upp och va svensk

avJack Hildén

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Jack Hildén om rapfenomenet Erik Lundins hyllade solodebut

Omslaget till ”Suedi” – Erik Lundins svenska pass.
Omslaget till "Annie Lööf".

Suedi

Vers 1

hade ketchup på de mesta/

i O’boyen fick en droppe mjölk gästa/ Estrella var fiesta/

minns det än idag/ svennebarn/ Björnes magasin och Pippi Långstrump innan John Blund/

flyttade från Rinkeby fem år gammal/ det bäst ni åker hem fick mamma höra utav grannar/

Västerort, första luften som jag inandats/

ändå sas det att jag invandrat/

när vuxna kolla snett, kände bara skam/

och fick höra ordet neger som det var mitt förnamn/

ja var andra generationen/

kände tonen på lektionen/ i bussen, på vägen till stationen/

trivdes bäst i orten kanske bråkigt/ men aldrig tråkigt, mångfald, flerspråkigt/

kicka boll med Taiwan/ sippa Ayran/ mat från Thailand/ ­försöker ducka haiwan/

haffa mamacitas/ damma pipas/  sparkar slipas/ fingret till Securitas/

fuck blåljus, fuck blågult/ den som inte passar in gör allt för att stå ut, för att stå ut/

vi förvrängde dialekten/ ­snodde massa ord från släkten/ vad blev effekten/ förortslang, det gav respekten/

grammatiken den blev kassare/ ärren vassare/

respektera dom som skaffade skägg och fastade/

ortenpolitik över köfte/ knyter löften, med en stålbit på höften/

sån som spottar från mynningen/ blir hellre catchad med en i linningen än mot tinningen/

valfri solig dag/ trettio shunos rullar upp som tour de France/ mangas står i vägen, det blir ­coup de grâce/

20 stopp ifrån monarkin/ blåa linjen, mon ami/ dyker upp med Valparaiso, Teheran och Conakry/

om jag beskrev/

den verksamhet som bedrevs/

såfort det luktade gris, blev hela stämningen stel/

här fanns grällmish och braj/ och vårt pris var ajajb/ vi satt som kundtjänst i luren abi, ­wallahi billahi/

luren full av kontakter/ 200 geshlik på nacken/ ja mówie po polsku, vi delar bröd med ­polacker/

snart dags att jag tar mitt pick och pack och ba drar/ ska lämna Svea för gott, såfort dom kallar mig klar/

tog planet till släkten när jag var innanför dörr’n/

kände mig hemma, nu är ­Sverige blått ett minne från förr/

tills dan vi hängde omkring och plötsligt hände nåt hemskt/

för kussens polare så blev jag presenterad som svensk/

ja va Suedi

ja vakna upp och va Suedi

Vers 2

omkring mig fanns det folk i klister/ folk i kistor/ jihadister, och dom som krigade mot nynazister/

undre världsprofiler/ knark-kurirer/ hängde mer med bankrånare än bankirer/

trivdes ändå bra i, landet full av frågor ingen verkar vilja ta i/ där läkaren kör taxi bara för han är Irani/

ghandi eller zinghi/

där papperslösa själar jagar pass som en timmis/

nu krigar boyzen för dom blågula som Ukraina/ nån har blivit signad, nån har blivit aina/

nu går dom på snus/

och har skaffat hus/ Volvon står på grus/ deras barn föds på svenska sjukhus/

jag minns det så väl, dagen jag hitta mig själv/ jag bjöd föräldrarna på fika, minns hur farsan blev ställd/

tog ett djupt andetag, ingen idé att jag skäms/ jag sa, det dags att jag berättar att er son han är svensk/ jag var Suedi

■ ■ ■

Närbild på ketchup, panorering till O’boy. Ultimat svenskhet. Erik Lundin har länge varit en del av den svenska hiphop-scenen, men något särskilt händer i och med solodebuten. Man kunde ana det för några veckor sedan, när han framförde Tio Minuter III i Gomorron Sverige, en cirka tio minuter lång a capella som rörde programledaren Hiba Daniel till tårar. 

Den här historiens cement är redan på väg att torka och bli en del av den kombination av sanning och myt som definierar avgörande kulturhändelser. Första singeln heter Annie Lööf, men det är med Suedi som det markbrytande sker. Inte för att berättelsen är ny. Svensk rap har varit upptagen med liknande frågor sedan Latin Kings, men knappast så välgestaltat och med samma språkliga verkshöjd. 

Perspektivet vidgas från köket, ut genom dörren. Rörelsen är som att växa upp, orter och fotbollsplaner där folk kommer och går. Refrängen dröjer, men har vid det laget blivit ett flygfoto, och det som syns är hela landet.

Den hypnotiska kören frammanar en känsla som fått genomslag; på sociala medier har ”ja vakna upp och var suedi” blivit ett tillstånd. Ursprungligen användes det som skällsord. I inledningen vill ingen erkänna Erik Lundins tillhörighet som svensk, och det resulterar bara i skam. Med mina finska rötter är jag invandrare i nästan lika hög grad som Lundin, men har såklart aldrig blivit bedömd som en.

Han är med men ändå inte. Under en resa till Gambia, det som känns som hemma, blir han presenterad som svensk. Det beskrivs som något ”hemskt”, trots att suedi är allt han strävat mot att vara. Hans blick på sig själv förändras omedelbart, som ett slag, för det är den sortens insikt som bara kan komma genom andra. Så jag har varit suedi hela tiden? Det verkar vara både en visuell och fysisk upplevelse, jag föreställer mig hur man sätter sig upp i sängen och får syn på brunt slask i SL-bussarna, Kalle Moreaus i SVT, som att plötsligt upptäcka en massa människor i gips bara för att man brutit armen. 

Hiphoppet Raparen Erik Lundins fras ”Ja vakna upp och va Suedi” har fått genomslag i sociala medier. Foto: Babak Azarmi.

Det är väl ingen slump att skivan inte släpps under hans engelska artistnamn Eboi, inte heller det fulla namnet Ibrahim Erik Lundin Banda, utan det torftiga Mange Schmidt-klingande, Erik Lundin. Det lär inte heller vara en slump att han upprepar namnet som hiphopare gärna gör, med skillnaden att de oftast har mycket coolare namn. Yung Lean, Linda Pira, G-Unit, A$AP Rocky och så vidare. Lundin har själv talat om att återerövra, att ta svenskheten tillbaka och göra den till sin egen, innan någon annan hinner före och förvränger den. Inledningsvis är neger som hans förnamn, i slutet sätter han sig ner med familjen och berättar att han är suedi.

Det är performativt men inte trist och pamflettigt för det. När en låt heter Annie Lööf förväntar man sig, och med man menar jag mig själv, tröttsam politisk rap, en Kartellen-forcerad utläggning om vad Centerpartiets partiledare ska utsättas för. Men den handlar om att jaga pengar, löv som pengar, och att ”fiska efter rödingar” som i femhundralappar.

Och testa att säga "Annie Lööf" snabbt och slarvigt. Nog låter det lite som ”i need löv”. Det gör inte låten apolitisk, tvärtom. Så kan det se ut när man har roligt och åstadkommer något stort på samma gång.

ARTIKELN HANDLAR OM