Underbart meningslös resa till Paris
Knasig, sårbar och vackert svartvit ”Frances Ha”
BERLINS FILMFESTIVAL När Frances får pengar tillbaka på skatten bjuder hon en killkompis på middag. Sedan går de hem till honom och fortsätter prata. Kvinnlig huvudperson och manlig snygging på restaurang utan romantik eller sex i luften – det hör inte till vanligheterna på film.
Noah Baumbachs Frances Ha bryter mot fler dramatiska konventioner än den romantiska kärlekens imperativ. På presskonferensen efter visningen i Berlin skrockar Baumbach och Greta Gerwig, huvudrollsinnehavare och medförfattare, åt hur de låter Frances göra en meningslös resa till Paris. Frances hoppas på den förändring som en Parisresa traditionellt laddas med. I stället sover hon en massa och irrar planlöst runt i stan – det är lika tragikomiskt som realistiskt.
Känslan är att filmskaparna är sanna mot Frances och hennes värld, ett ungt konstnärligt New York. Frances kämpar för en fast plats i ett danskompani. När bästa vännen Sophie flyttar till Japan med pojkvännen förlorar hon fotfästet, och filmen skildrar hennes knaggliga väg mot vardagsstruktur och ro i sig själv med humor och ömhet.
Gerwig balanserar Frances på en knivsegg av knasighet, prestige och sårbarhet. Lägg till ett vackert, svartvitt foto, filmisk rörelse i franska nya vågen-stil och resultatet är en alldeles underbar film om en 27-årings vuxenblivande.
