Naziaffärerna som sopas undan
Wallenberg-sfären exporterade materiel till Hitler
TV Bröderna Wallenbergs insatser för den tyska krigsmakten under andra världskriget har numera steg för steg vitmålats. Först gjorde Gregor Nowinski en serie för TV 4, där samarbetet slätades över. Nu går nästan exakt samma serie för SVT. Det senaste avsnittet sändes i söndags (14 juni).
Här finns knappast någon kritik alls. Om Jacob Wallenbergs samarbete med Nazityskland såg ut som det framställs hos Nowinski, borde han snarast ha fått medalj för sin antinazistiska hållning.
I Nowinskis version får Jacob Wallenberg oförskyllt bära hundhuvud för de tyska affärerna. Han skulle ha har tagit kontakt med det multinationella Bosch genom den hemliga upprorsmannen, företagets ekonomiska rådgivare, Carl Friedrich Goerdeler. En man som i likhet med von Stauffenberg likviderades för det misslyckade attentatet på Hitler. Nowinski påstår att Goerdeler och Wallenberg tog kontakt med industrimän i andra länder i syfte att störta Hitler.
Det finns över huvud taget inga belägg för det.
I själva verket agerade Enskilda Banken som bulvan för Bosch, ett företag som var en av de största leverantörerna till Hitler. I dess anläggning utanför Berlin tvångsarbetade krigsfångar och koncentrationslägerfångar.
Wallenberg låtsades köpa Boschs utländska företag för att de inte skulle löpa risken att konfiskeras i tillfälle av krig. Vid krigsslutet upptäcktes de hemliga kontrakten. De gav Wallenberg ett rejält kommissionsarvode för att köpa Boschs aktier i utlandet och de gav Bosch absolut rätt att köpa tillbaka dem när kriget var slut.
Jag berättade om detta i min film Kallt krig i kallt landskap(1992).
Boschs ledande direktör, Hans Walz, tillhörde SS-ledaren Heinrich Himmlers innersta vänkrets. Här ingick 40 representanter för de största tyska krigsindustrierna, däribland IG Farben, företaget som producerade giftgasen Cyklon B, som användes i dödslägren.
Även med IG Farben hade Wallenberg affärer.
Vid sidan om järnmalm var SKF:s kullager Sverige viktigaste strategiska bidrag till den tyska krigsproduktionen. Våren 1944 lovade svenska regeringen de allierade att exporten av kullager skulle upphöra.
Men SKF fortsatte att exportera. När det inte kunde ske på laglig väg smugglades kullagren till Tyskland. Så sent som 1945 sålde SKF kullagerstål och kullagermaskiner till Hitler.
Jacob Wallenberg var styrelseordförande i Investor, som ägde SKF.
