Missvisande bild av upproret i Ecuador
Anders Sirén: Göran Therborn blundar för hur Correas stödtrupper försökt driva fram en statskupp. Therborn svarar direkt.
Göran Therborn sammanfattar (Aftonbladet 15 oktober) de senaste veckornas upplopp i Ecuador som en kamp mellan presidenten Lenin Moreno (höger och ond) och urfolksrörelsen (vänster och god). Uppgifter om att ex-presidenten Rafael Correa skulle ligga bakom, med hjälp av Venezuela, avfärdar Therborn som ”presidentens och de borgerliga mediernas” försök till ”demonisering”. Denna bild är dock mer än lovligt förenklad.
Inte bara urfolk har deltagit i protesterna. Vissa ”demonstranter” har använt så avancerad utrustning och militär strategi att internationella säkerhetsexperter menar att det inte råder tvivel om att utländska element varit inblandade.
Urfolksorganisationen Conaie har tagit avstånd från våldet och vandaliseringen. Lourdes Tibán, vänsterinriktad urfolksföreträdare och tidigare parlamentsledamot, har specifikt beskyllt Correas stödtrupper för att ha utnyttjat urbefolkningens protestmarsch för egna syften, nämligen att genom våld och vandalisering försöka störta presidenten. Enligt Tibán har urfolksledare som motsatt sig detta, och endast velat uppnå ändringar i den ekonomiska politiken, utsatts för både svartmålning och hot
Under Correas tio år som president utsattes många urfolksledare och andra oliktänkande för systematisk förföljelse, landet blev djupt skuldsatt till Kina, och flera makthavare blev mångmiljonärer genom korruption, bland annat mutor från den brasilianska byggjätten Odebrecht. Några avtjänar nu fängelsestraff. Correa själv är efterlyst, anklagad för både korruption och kidnappning(!), och bor i Belgien. Att våldshandlingarna kulminerade i att man satte eld på byggnaden som inhyser Ecuadors riksrevisionsmyndighet, som utreder dessa korruptionsbrott, är knappast en tillfällighet. Sex tidigare höga makthavare tog sin tillflykt till Mexikos ambassad samma dag som Conaie nådde en överenskommelse med Moreno och kuppförsöket mot honom därmed hade misslyckats.
Det var korkat av Lenin Morenos regering att över en natt avskaffa bränslesubventioner som har funnits i 40 år. För statskassans och världsklimatets skull måste subventionerna bort, men om det inte ska drabba landets fattiga måste det ske gradvis. Polisens urskiljningslösa våld mot demonstranter är oförsvarbart och provocerade bara fram ännu mera våld, till glädje för de infiltratörer som uttryckligen var ute efter att skapa kaos. Att urskilja de goda och de onda i denna sorgliga historia är mera komplicerat än vad Therborn gör gällande.
Anders Sirén är docent i geografi vid Åbo Universitet, har följt Ecuadors urfolksrörelse på nära håll sedan 1990 och har befunnit sig i Ecuador under hela tiden protesterna pågått.
Svar direkt: Demoniseringen av Correa är en högerlegend
Ecuador har allmänt intresse av två skäl, som exempel på IMF-politik och högervridning i Sydamerika, som exempel på ursprungsbefolkningars kraft och möjligheter. Sirén döljer det förra och glider förbi det senare.
Det slående i Ecuadors högergir är svekfullheten och repressionen. Morenos val till president var ett bedrägeri. Översatt till svenska: Ulf Kristersson maskerar sig som socialdemokrat och blir Löfvéns efterträdare. Efter att ha vunnit ett val som sådan proklamerar han att välfärdsstaten ska avskaffas, skapad som den var av korrumperade socialdemokratiska banditer. Företagen förlåts obetalda skatter, och i stället tas ett IMF-lån som statsanställda och fattiga ska betala.
Repressionen fortsätter efter regimens tillfälliga (?) ekonomiska kapitulation, efter 7 döda och 1340 sårade. Flera oppositionspolitiker har häktats i ”detención preventiva”, fyra parlamentsledamöter från oppositionen har sett sig behöva söka asyl på Mexikos ambassad.
Proteströrelsen omfattade också facket och den politiska oppositionen, men Conaie var den stora kraften, som alla måste respektera på något sätt. Presidenten ansåg sig behöva betona att han aldrig förolämpat någon i ursprungsbefolkningen, borgarklassens ledare talade om ”våra bröder i ursprungsbefolkningen”.
Conaie är en konfederation, med olika riktningar, av vilka Sirén tydligen förbundit sig till en. Men ur den utgick också demonstrationstågen med huvudparollen ”Ut med Moreno”. Conaie kom i konflikt med den tidigare presidenten Correa, bland annat om gruvbrytningar. Hos flera ledare finns mycket bitterhet kvar. Correa utvecklade landet, med vägar, broar, flygplatser, skolor, forskningsstöd, och minskade de ekonomiska klyftorna något. Men han var en komplicerad och kontroversiell politiker, avskydd av oligarkin och amerikanska ambassaden.
Demoniseringen av Correa är en fabricerad högerlegend, för att skyla över Morenos svek och försvara den brutala ekonomiska politiken, med massavskedanden och hot om lönesänkningar. Som jag berättade om den 15 oktober har den ecuadorianska universitetsvärlden genomskådat regimens retorik. Docent Sirén har en del kvar att lära, verkar det.
Göran Therborn