”Vissa blandar ihop liberalism och egoism”
Lilian Sjölund är politisk redaktör för tidningarna i Hälsingland. Hummerkniven delas ut till liberaler som tar ställning också när det är inopportunt. Som försvarar yttrandefriheten och alla människors lika värde i tider när dessa är hotade inte minst från liberalerna själva. Med andra ord: Hummerkniven är ett pris till liberaler som vågar vara liberaler.
Juryns motivering: Hummerkniven delas ut till liberaler som går till källorna, tänker självständigt och tar ställning också när det är inopportunt. Hummerkniven prisar liberaler som försvarar både yttrandefriheten och alla människors lika värde i tider när demokratin och människovärdet är hotat från flera håll – inte minst från ”liberalerna” själva. Med andra ord: Hummerkniven är ett pris till liberaler som vågar vara liberaler.
När stockholmsetablissemanget blandar och ger i det politiska spelet, då går vår pristagare till ännu en arbetsdag på tidningsredaktionen, ”mitt i byn”. Långt från huvudstadens taktiska ränksmiderier och ideologiska haverier har denna liberalismens ädla grovarbetare stått fast och stått pall för övertygelsen om ett socialt hållbart samhälle där man inte gör skillnad på folk och människa. 2016 års Hummerkniv tilldelas den stolta, anrika Ljusnans, ja hela Hälsinglands Lilian Sjölund.
– Du har varit en konsekvent röst mot rasism och främlingsfientlig politik. Vad kostar det dig personligen?
– Att jag skriver de texterna beror på att jag tycker det är viktigt. Jag vill kunna se mig i spegeln. Men jag har märkt att jag måste välja mina strider. Mentalt orkar jag inte hålla på hela tiden. Jag känner efter om jag orkar, för jag vet vad som kommer sen.
– Så när väljer du att ta strid?
– Det har varit olika tillfällen under åren, jag har jobbat som journalist länge men som ledarskribent i drygt fem år. Det har framförallt varit två plan av skeenden som fått mig att reagera. Dels de högerextrema nazisterna, när de manifesterat och gjort tillslag i Hälsingland, både mot våra redaktioner och mot hela samhällen. Sen reagerar jag också på det som slarvigt kallas för vardagsrasism. Det som pågår och sipprar in hela tiden. SD var stora tidigt i Söderhamn där jag är idag. Och de ökar hela tiden, de var största parti norr om Dalälven redan 2010. Över tid är det ett konsekvent arbete att försöka motarbeta de krafterna. Men det tar också på mina egna krafter, för det slår aldrig fel att om man skriver något om migration så vaknar vissa läsare.
– Känns det inte som en förlust då, att försöka göra skillnad men att effekten verkar bli den motsatta?
– Ibland känns det som att man är nån sorts Don Quijote som står och vevar. Samtidigt får man aldrig glömma att merparten av befolkningen är förnuftig, och det pågår en massa värdefullt arbete som måste stöttas. Gävleborgs län har tagit emot mest flyktingar per capita. Jag ser otroligt starka civilsamhällen genom föreningar och på flyktingboenden. En massa organisationer och vanliga människor jobbar med detta varje dag. De ska i alla fall ha tidningen i ryggen.
– Du har skrivit att niqab inte är en rättighet att bära på arbetet. Hur gestaltar sig din socialliberalism i text, när det gäller exempelvis invandring?
– Slöjdebatten är en debatt för sig, den är verkligen inte enkel. Jag som liberal tycker att religion i alla former är en privatsak. Det råder religionsfrihet och alla måste kunna utöva den. Däremot ska det inte utövas på dagis. I det privata är det svårt att gå in och rota, men på offentliga platser ska det råda samma rättigheter. Det är en liberal käpphäst. Sen är det skillnad på slöja och slöja, men man borde inte glömma att det har att göra med en maktutövning över kvinnor. Man måste lyssna på dem som slänger sin niqab när de får tillfälle.
– Liberalismen sägs ofta befinna sig i kris. Hur tycker du att den mår?
– Ja, hur mår den? Jag tycker inte det är svårt för mig att säga vad som är liberalt. Däremot är det jobbigt att upptäcka att andra som jag trodde mig vara överens med börjar svaja och hänfalla till en alarmism som kan vara farlig. I debatter har jag fått höra att jag är en emotionell godhetsapostel och orealistisk, såna tillmälen.
– Som du får höra från andra liberala skribenter?
– Ibland. Men det finns liberala tolkningar av allt, om nån kallar sig liberal kan jag inte säga att den inte är det. Det finns ju många olika nyanser inom liberalismen, och om man ska sätta etiketter är jag socialliberal. Vissa blandar ihop liberalism med egoism. Bara för att man utgår från individen betyder det inte att man är egoist.
– Vad ska du göra med hummerkniven?
– Den får en fin plats på redaktionen. Men jag måste fråga varför den kallas så? Jag förmodar att det är en idé om att vi skulle vara småborgerliga.
