Knausgård i Midgård
Det har hänt något konstigt med kulturdebatten
Det har hänt något konstigt med kulturdebatten i Sverige.
Den har börjat handla om fiktiva personer. Och det lustiga är att två författare som försökt skriva mer realistiskt än alla andra har orsakat det.
Det började med att Åsa Beckman författade en historia om en karaktär vid namn ”Kulturmannen” i Dagens Nyheter. Det var oklart vem som åsyftades, men läsarna roades och kulturmannens öden blev något av en följetong.
Ganska snart introducerades ”Kulturkvinnan” i handlingen. Hon ville tydligen ta kulturmannens plats, vilket framkom i ett inlägg signerat Mats O Svensson.
Litteraturprofessor Ebba Witt–Brattström ville inte vara sämre utan skrev in ”Karl-Ove Knausgård” och ”Stig Larsson” i berättelsen - bägge författande huvudpersoner i kända böcker.
Nu blev det spännande.
Kulturmannen själv tog till orda: I en massiv monolog i DN presenterade Karl-Ove Knausgård i dag några karaktärer han kallar ”cykloperna”. De är tydligen manshatare och bor i ett fiktivt Sverige, där de håller den frihetstörstande Kulturknausgård fjättrad.
Jag måste erkänna att jag vid det här laget börjar bli förvirrad. Road, men förvirrad.
En sak är säker.
Autofiktionen verkar inte ha lett till en mer realistisk och journalistisk litteratur. Tvärtom. Det var journalistiken som fiktionaliserades istället.
Trots det ser jag ändå fram emot nästa kapitel i denna historia som allt mer börjar likna något sorts Tolkien-universum – fyllt av monster, mörkermän och heroiska sköldmöer. I berättelsens centrum står i alla fall en gråskäggig trollkarl och en Gollum-liknande figur.
