Så spricker ett Twittertroll
Martin Aagård: Moderaterna lät sin nätmobbare hållas så länge han var elak mot feminister och ensamkommande
Han var Twitters råaste kritiker av ensamkommande flyktingbarn. Oförskämd, elak och cynisk. Ett alt-högertroll som gjorde det smutsiga arbete Moderaterna inte ville ta i offentligt. Men hela tiden backade de upp honom. Ända tills i måndags då hans Twitterkonto slutligen mötte sitt öde.
Den skamlösa hantering som Moderaterna uppvisat i fallet Hanif Bali sätter hela debatten om fake news i obehaglig blixtbelysning. När någon drar Rysslandskortet kan nämligen vad som helst hända.
De senaste dagarnas uppblåsta nyhet om Hanif Bali, den invandrarfientliga högertidningen Nyheter i dag och Hela Hälsinglands ledarskribent Patrik Oksanen låter sig sammanfattas enkelt: Ingenting har hänt. Ingenting har avslöjats. Det finns lika mycket bevis på att Hanif Bali springer Rysslands ärenden som det finns på att Peter Wolodarski springer Ukrainas. Det vill säga, inga alls.
”De senaste dagarnas uppblåsta nyhet om Hanif Bali låter sig sammanfattas enkelt: Ingenting har hänt. Ingenting har avslöjats.”
Det enda som finns är ett gäng insinuationer som presenterades i Dagens Nyheter den gångna helgen. Samt en massa anklagelser om att Bali försökt misskreditera Patrik Oksanen eftersom hans kontakter med UD är av så pass känslig art att de inte tål att presenteras i offentligheten.
Vi tar det från början. Mittmedias ledarskribent Patrik Oksanen gjorde en intervju med den ukrainska människorättsaktivisten Olga ”Skripnuk” (hon heter egentligen Olga Skripnik) i sin podcast. Skripnik är djupt engagerad i Krimtartarernas situation och har dokumenterat brutala ryska övergrepp som skett sedan maktövertagandet på Krim. Oksanen är känd för att driva en agenda som löper helt parallellt med svensk utrikespolitik. För det hyllas han av försvarsvänner som menar att han verkligen behövs som opinionsbildare. Ingen har lika ofta som Oksanen anklagat journalister vars rapportering avviker det minsta från hans egen, för att vara ”ryssvänliga”. Aftonbladet Kultur inkluderat.
Det som hände härnäst var att den moderate riksdagsmannen och sociala medier-atleten Hanif Bali lade ut ett mejl på Twitter. Mejlet visar att Oksanen haft kontakt med en person på UD som hjälpte honom att förbereda intervjun.
Det är absolut inget konstigt. UD:s jobb är att få ut regeringens agenda i medierna, så att uppvakta välvilligt inställda journalister tillhör arbetsuppgifterna. (Aftonbladet Kultur får aldrig liknande förfrågningar, vilket vi är nöjda med. Varje dag som går utan att vi kontaktas av UD med förslag på vad vi borde skriva om, tar vi som ett bevis på att våra utrikespolitiska kommentarer behövs för åsiktspluralismen).
Men här ryckte DN ut och ställde frågan hur mejlet hamnat i Balis händer.
Efter att ha ljugit ett tag erkände Bali till slut att det var högersajten Nyheter idags redaktör Chang Frick som skickat det. Han hade i sin tur fått det från sin kollega Pelle Zackrisson, som begärt ut all korrespondens som finns på UD med Patrik Oksanen.
Alltihop var en ren slump, hävdar Frick. Mejlkonversationen mellan UD och Oksanen hade inletts nio dagar innan den begärdes ut och det som visades upp på Twitter var det sista i en tråd.
Frick tyckte dessutom att mejlet var så pass ointressant att han inte ville göra någon nyhet på det. Även han har haft sina duster med Oksanen, som bland annat anklagat Chang Frick för att ha låtit ryska staten betala hans kemtvätt.
Låter det bisarrt? Inget är längre egendomligt i den svenska säkerhetspolitiska debatten.
Att en reporter tipsar en politiker om nyheter, tillhör däremot ovanligheterna. Frick hörde alltså av sig till Bali för att se om han tyckte mejlet var av intresse.
Det är på sätt och vis fullt begripligt i det nya medieklimat som råder. Hanif Bali ser sitt Twitterkonto som en form av alternativmedia. Många använder honom helt enkelt som nyhetskälla. Det fungerar precis som exempelvis Donald Trumps twitterkonto. Att Chang Frick tipsar politiker som sympatiserar med hans invandrarfientliga agenda kan nog bara komma som en chock för dem som anser att Nyheter idag bedriver helt normal journalistik.
DN pratade med ”säkerhetspolitiska experter” som bedömde sannolikheten för en slump som ”extremt liten” (vilket är själva definitionen på slump, men okej…). Samma källor avfärdade dessutom möjligheten att en läcka på UD tipsat Frick om det ointressanta mejlet. Det är intressant i sig eftersom det enda sättet att utesluta läckage är att UD bedrivit olagliga efterforskningar av källor. Men låt gå.
Återstår att någon kan ha haft lösenordet till Oksanens mejl. Eller pratat med Oksanen. Eller bara hört nåt i nån korridor.
Av alla dessa möjliga förklaringar väljer DN att göra nyhet på en annan – att rysk säkerhetstjänst dragit i gång en underrättelseoperation i syfte att avslöja att Hela Hälsinglands ledarskribent bokat in en lunch via en UD-tjänsteman. Det finns nämligen alltid en risk att UD:s mejlserver är hackad och att innehållet läcker till Nyheter idag. DN konstaterade triumfatoriskt att en sådan operation vore så extremt avancerad att bara en ”främmande stat” klarar av det.
Case closed.
Det hade gått att ignorera DN:s artikel som ett stycke spekulation i klass med när tidningen försökte bevisa att det visst varit ubåtar i skärgården trots att Försvarsmakten hävdade motsatsen – om det inte vore för att frågan nått allra högsta nivå. Försvarsminister Peter Hultqvist utbrast nämligen att Bali agerat ”nyttig idiot” åt Ryssland och påpekade att ”det är viktigt att man kan göra den här typen av intervjuer utan att de ska behöva utsättas för ifrågasättande störningar”.
Störningar?
Att försvarsministern anser att UD:s öppna kontakter med svenska journalister bör hanteras som topphemliga ärenden säger allt om det säkerhetspolitiska klimatet just nu. Till slut nådde ärendet Stefan Löfven som fördömde Bali som ”omdömeslös”.
Men så, mitt i den här säkerhetspolitiska fantasikatastrofen inträffade plötsligt en riktig nyhet: Hanif Bali petades från Moderaternas partistyrelse, slutade twittra och bad dessutom om ursäkt. I ett inlägg på Facebook förklarade han att en ”dialog” med partistyrelsen fått honom att lägga ner verksamheten.
Det enda som därmed bevisats i den här affären är att Moderaterna låtit Hanif Bali hållas. Så länge han hånat feminister och ”skäggbarn” på Twitter har de inte agerat. Moderaterna har nämligen lärt sig läxan från Trump-kampanjen. På Twitter vinner alltid mobbaren. Alla framgångsrika partier behöver en mobbare.
Det var först när Bali gav sig in en mycket känslig fråga för Moderaterna som de valde att trycka på stoppknappen. Om Bali får väljarna att tvivla det minsta på att partiet till varje pris skyddar rikets säkerhet, då är han rökt.
”Alla twittertroll som tar över efter honom bör lära sig en viktig läxa. Den som utmålas som ett hot mot rikets säkerhet är alltid rökt.”
När jag intervjuade Hanif Bali för ett par månader sen var det uppenbart att han räknat med att något liknande förr eller senare skulle hända. Redan då såg han ingen framtid för sig i partiet. Han påpekade att han i grunden är programmerare, och när som helst kan återgå till sitt vanliga jobb.
Om han visat upp sitt rätta jag så hade vägen legat öppen för finare uppdrag, förklarade han. Men han valde att spela en roll. Han beskrev sig som en sorts självmordspilot som förflyttade gränserna för vad som var tillåtet på Twitter. ”Minröjare” var ordet han använde.
– Man kan bara kliva på en mina en gång.
Det gick enkelt att se att Balis uppträdande på Twitter var en teater. På Facebook var han vältalig och resonerande. På Twitter korthuggen och elak. Grym, till och med. Men han visste exakt vad han höll på med och undervisade till och med ungmoderater i retorik. Enligt honom själv var han så pass sträng att de stackars MUF:arna började gråta.
– Den här rollen är ingen jag bestämde mig för att få, sade han.
Eftersom han utmålades som ”ond” hur han än uttryckte sig så kunde han lika gärna ”säga vad han tyckte”. Och ju mer han utmålades som ond desto friare tyglar fick han.
Men drivkraften bakom flyktinghånen var inte samma som Sverigedemokraternas – att skydda den svenska kulturen från utländskt inflytande. Snarare var hans invandrarfientliga hållning en konsekvens av en extrem nyliberalism. Målet var att minimera välfärdsstaten. Och om staten släpper in människor som under en viss period i livet behöver hjälp med försörjningen så förlänger man bara livet på välfärdsstaten. Bali lutade sig mot författaren Tino Sanandaji för att komma fram till den slutsatsen.
Få kommer att sakna Hanif Balis twittrande. Men alla twittertroll som tar över efter honom bör lära sig en viktig läxa.
Den som utmålas som ett hot mot rikets säkerhet är alltid rökt.
Det finns inget enklare sätt att förpassa någon från offentligheten än att anklaga dem för att vara Kremls nyttiga idioter. Det kan fälla vem som helst. Till och med landets mest oåtkomlige twittrare.
Dagens Nyheter har nyligen startat ett projekt tillsammans med Svenska Dagbladet, SVT, SR och statliga Vinnova som ska avslöja falska nyheter under valrörelsen.
Man får förmoda att de fortsätter förhindra alla ”störningar” av regeringens samarbete med svenska journalister.
