Ingen ställer den stora frågan om EU-valet
Vad är det vi ska säga ja till?
Det är EU-val och det sägs att vi måste bry oss, men jag tycker det är svårt. Allt är bara skuggboxning. De självömkande försöker göra det här till ett ödesval om demokratin – Macron eller Orbán? – utan att ställa den riktigt stora frågan: Vem ska bestämma, medborgarna eller marknaden?
Motsättningen Macron eller Orbán är en vilseledande konstruktion; de hänger ju ihop, är olika sidor av samma mynt. Mer Macron är inte ett värn mot den auktoritära nationalismen. Mer Macron betyder mer av den politik som skapar missnöje. Mer Orbán betyder mer av exakt samma ekonomiska projekt, den bara paketeras retoriskt annorlunda. Ingen av dem har några lösningar på någonting, allt är en dödsdans.
Oui till Europa skanderar Liberalerna på sina valaffischer. Vad betyder det? Oui, sí, yes, ja – till vadå?
”Vår kamp mot högerpopulismen behövs i Europa”, hävdar Centern på sina valaffischer. Centerns så kallade kampmetod är att propagera ”medmänsklighet”. Jämför medmänsklighet med ett ord som solidaritet; då måste vi prata omfördelning. Mer av centerpartistisk politik betyder mer av all den skit som redan gör folk rasande eller apatiska.
Socialdemokraterna brottas med samma problem, men i kubik eftersom deras kärnväljare har störst anledning att frukta ännu mer ojämlikhet. De kampanjar också mot högerpopulisterna i Europa, men torde efter Januariöverenskommelsen knappt ens kunna övertyga sig själva. En extrem högerpolitik motiveras med att högerextremisterna inte ska få något inflytande. Det är något som inte stämmer här, det måste de ju själva fatta.
Demokrati är inte en attityd, en inställning, en empatisk inlevelse. Demokrati är en metod att besluta om samhällets resurser. Det går inte att prata om demokrati utan att prata om maktfördelning. Vem ska bestämma? Om EU-valet fick handla om det, skulle kön till valurnorna ringla över kontinenten.
