Grodan i Vita huset
Jon Weman om rörelsen av sekter och nättroll bakom Trumps chefsstrateg
När Donald Trump utsåg Steve Bannon, tidigare chefredaktör på webbtidningen Breitbart, till sin chefsstrateg väckte det genast reaktioner. Kritiker pekade på att Breitbart gjort sig känd genom rubriker som ”hissa den högt; sydstatsflaggan symboliserar ett ärorikt arv” och ”preventivmedel gör kvinnor oattraktiva och galna”. Men bland det som mest anfördes mot Bannon fanns också att han, enligt egen utsago, gjort sajten till ”ett hem för alt-högern”.
”Alt-högern” (för ”alternativ”) har snabbt gått från att vara okänd utanför en smal krets, till att i augusti i år utgöra huvudämne i ett av Hillary Clintons tal, till att nu ha förärats granskningar i de flesta större amerikanska medier. Vad handlar det om? Ett konventionellt svar, som återfinns bland annat i ett ambitiöst aktuellt reportage i Huffington Post, är: sammanstrålandet av små reaktionära sekter som ligger mellan traditionell konservativism och Ku Klux Klan, med grupper av nättroll från forum som 4chan.
I frånvaron av egentliga organisationer hålls ”alt-högern” främst ihop via kommentarsfälten på Breitbart och ett antal andra sidor, men också av ett särpräglat kodspråk i de memes som är dess främsta kommunikationsform.
En tecknad groda vid namn Pepe har, försedd med Trump-hår eller naziuniform, blivit ideologins maskot. Judar pekas ut genom att deras namn omringas med tre parenteser. Motståndarna från den mer traditionella högern kallas ”cucks” eller ”cuckservatives”, efter ”cuckoold” – hanrejer.
Ett annat svar är att det handlar om en ny sorts politisk rörelse. Breitbart-skribenten Milo Yiannopoulos, som själv är homosexuell och har judiskt påbrå, pekar i ett försvarstal för rörelsen på dess ideologiska spretighet. Men om machoextremister som våldtäktsförsvararen Roosh V, upphippade rasister som Andrew Anglin (som försökte sprida ett meme med Pokemon-Hitler) och ärkekonservativa, antidemokratiska ideologer som pseudonymen ”Mencius Moldbug” inte delar mycket till politiskt program, förenas de ändå bakom hatet mot den politiska korrektheten, känslan av att vara förfördelade och ilskan över att vara utestängda från den etablerade offentligheten.
De är de postmoderna högerextremisterna. Alt-högerns aktivister älskar att tala om ”metapolitik” (kampen om samhällets djupa värderingar) och på bloggen Alternative Right finns en essä om ”hyperverklighetens dialektik”. Den vanligaste reaktionen på kritik är inte att bemöta den, utan att tacka för fler klick. Exempelvis Anglin skryter öppet om att lura medier och manipulera in sina egna memes i det allmänna medvetandet.
Yiannopoulus kan göra en intressant psykologisk analys – vänstern har förvandlats till den tjatiga föräldern som talar om vad folk inte får göra och inte får säga, medan den radikala högern blivit rebellen – men verkar däremot rätt ointresserad av saklig argumentation för sina åsikter. Ett bisarrt påstående som ”Black Lives Matter har dödat poliser” ger han exempelvis inte belägg för alls.
På ”Breitbart” är det sällsynt att läsa systematiska genomgångar av lagförslag eller statistik. Allt handlar om historier: ett könsneutralt omklädningsrum, en tystad konservativ talare på något universitet. Den svenska tidningsankan om feministisk snöröjning tog sig dit på två dagar; rättelsen gjorde det inte.
Ibland är det verkliga exempel på urspårad identitetspolitik, men läsekretsen verkar egentligen ointresserade av om de är representativa eller ens korrekta. Det viktiga är att de förstärker den stora berättelsen om en skenande politisk korrekthet. Många av rörelsens tänkare tror på en oundviklig konflikt mellan vita och växande minoritetsgrupper; då blir all samhällsdebatt bara krigspropaganda i den intressekampen och sanningen spelar ingen större roll.
”Alt-högern” och medier som Breitbart har kanske bättre än några andra förstått sig på vår tids offentlighet och hur man bedriver propagandakrig i den. Strunta i nyanserade analyser och diskussion med motståndare och bara spamma nätet med dina egna nyheter, faktoider och memes; när de eventuellt avslöjas som falska har folk ändå redan hunnit glömma detaljerna.
