Fel kulturminister igen, Löfven
Åsa Linderborg: Miljöpartiet ska hållas borta från kulturpolitiken
Sveriges nya kulturminister heter Amanda Lind och har, liksom sin företrädare Alice Bah Kuhnke när hon tillträdde, aldrig uttalat sig i kulturpolitiska frågor. Mer betydelsefull än så anses kulturen inte vara. Eller mediefrågorna, för den delen.
Den som hoppades att Socialdemokraterna skulle ta tillbaka det område som är en allt viktigare dimension på den nya ideologiska kartan, kan inte göra annat än förfasas över att det är Miljöpartiet som fortsatt får ta hand om kulturdepartementet.
2014 hade Miljöpartiet inte ens ett kulturpolitiskt program. Det förslag som sedan lades fram var så instrumentellt och ideologiskt styrande, att man aldrig sett på maken. Identitet och representativitet var de teoretiska perspektiv som allt skulle silas genom. Anslagen skulle villkoras till kultur som ägnade sig åt etnicitet, kön och sexualitet. Programmet kastades i papperskorgen, men ambitionen var tydlig nog: Hellre skapa rätt än skapa fritt.
Kritiken mot detta har mer sipprat än dundrat, alla i branschen är ju ekonomiskt beroende och man kan inte bita den hand som föder en. Men oavsett om man står till höger eller vänster, torde de flesta kunna enas kring en sak: För Miljöpartiet är kulturpolitiken ett redskap att verka för mänskliga rättigheter. Att det är samma minister som, återigen, innehar demokratiministerposten förstärker bara problemet.
Det finns många exempel att illustrera med de fyra senaste åren, men jag väljer ett: Bibliotekarierna som vägrade låna ut invandringskritisk litteratur. De fälldes senare av JO. Det var inte på Kulturdepartementets uppdrag som bibliotekarierna gjorde avkall på sitt demokratiska ansvar, men det här visar den uppfostrande nit som den kulturella och intellektuella infrastrukturen i Sverige präglats av.
Det är i ett sådant klimat som högerpopulisterna kan sopa hem den ena trofén efter den andra. Men det är också därför det svenska kulturlivet blivit så förutsägbart. Den som vill ha pengar måste fylla i rätt signalord på blanketterna. Resultatet blir också därefter.
Den som innehar kulturministerämbetet har en lite annorlunda sits än de andra. Förutom att man ska ha specialkunskaper inom sitt ämnesområde, vilket Amanda Lind hittills inte gett några prov på, och starka muskler gentemot finansdepartementet, ska man vara tillåtande mot alla sorters yttranden. Grundackordet måste vara allas rätt till kritiskt tänkande.
Med valet av Amanda Lind tycks Socialdemokraterna för evigt ha släppt kulturpolitiken. Det är ett strategiskt misstag av Stefan Löfven, men också en provokation mot alla oss som anser att kultur och media kräver kunskap, intellektualitet och nyfikenhet.
