Butik i förort – en usel affär
Shoppingpalatsen och bristen på köpkraft orsaken
Håkan Boström pläderar på Dagens Nyheters ledarsida för en etnifiering av samhället efter mönster från USA. Han vill se fler småbutiker drivna av invandrare ute i förorterna. Ett hinder, skriver han, är bristen på utrymmen till följd av ”efterkrigstidens rationaliseringar”, då affärer, bostäder och arbetsplatser skulle separeras.
Boström förbiser att denna stadsplanering i långa stycken var hämtad just från USA. Där byggdes vidsträckta villareservat upp utanför innerstäderna. Det motverkade inte den rumsliga uppdelningen av människor efter hud och härkomst. Tvärtom. En bild från Bagarmossens torg illustrerar artikeln. Lustigt. Fotografen står med ryggen vänd mot det gamla apoteket, en lokal som stått tom åratal. Det saknas inte affärsutrymmen i denna förort byggd på 1950-talet.
Vi brukade handla barnkläder i en andrahandsbutik på Lillåvägen. Men kvinnan som driver den ska stänga. Hon klarar inte hyran.
Det är inte ”vurmen för ... rationell planering” som utarmar förorten. Det är snarare fastighetsbolagens fordringar, de nya shoppingpalatsen, de sociala nedrustningarna – och den bristsjukdom som i klassklyftan sprider sig från portgång till portgång: bristen på köpkraft.
