Här har ni en jävel som kommer att ange utan att tveka en sekund

Några veckor med rökförbudet och ingen undergång i sikte.

Det dröjde inte länge innan jag förstod vad man skulle tycka om rökförbudet. Jag råkar ju också tillhöra gruppen som stod längst fram på barrikaderna: kulturarbetare som uppskattar uteserveringar. I några veckor skulle varenda en av oss skriva långa protester med välformulerade sneglingar mot historien. Förr luktade det överallt – nu ska allt tvättas bort. Och lagom till 2025 när Sverige ska vara rökfritt, kommer samhället vara lika rent och underhållande som en steriliserad operationssal.


Almedalsveckan inföll samtidigt som förbudet trädde i kraft. Att denna demokratins och rosévinets högborg var ett perfekt tillfälle för aktivism insåg Liberalernas ungdomsförbund snabbt. De klädde ut sig till cigaretter och rökte för att ”jävlas med ­Annika Strandhäll”. En rätt målande bild för striden som frihetsälskarna utkämpar.

Det krävs mycket för att jag ska vara på tillräckligt självplågande humör för att suga i mig en cigarett, men trots det nickade jag och höll med. Ja, nu är undergången här. Ja, Sverige är några små ändringar i lagboken från att bli förtryckarstaten Gilead i Margaret Atwoods The handmaid’s tale.

Nu är vi några veckor in i diktaturen. Några anmälningar har kommit in till miljöförvaltningen, och kulturarbetarna är fortsatt kränkta över att Stockholm visst inte alls har goda förutsättningar att vara ett substitut till Berlin.


Men något som tack och lov fortfarande är tillåtet i det här jävla landet är att ändra sig. Och sisådär runt det tjugonde gnälliga debattinlägget om varje människas rätt att förgifta sig själv och andra, gjorde jag just det. Era försök att göra rökning, denna hopplöst daterade aktivitet, till något coolt igen är dömda att falla platt till marken. Det enda gnället värt att ta hänsyn till är restaurangägarna och krögarna som måste hålla koll på att kontrollera att gästerna följer reglerna. Det är dock sällan de som hörs i medierna. Nej, de som vill ta plats i frågan är sentimentala konsumenter som knappt tagit ett bloss sedan 2005, då det blev förbjudet att röka på krogen. Det handlar ju om principen!

För knappast kan det väl egentligen vara så ansträngande att flytta sitt lata arsle två meter och röka på gatan. Kanske är det några steg för långt bort från den franska noirfilm som man så gärna vill att ens liv utspelas i.


För all del, fortsätt kampen. Men ett varningens finger: Håll utkik efter en blond kultur­arbetare på uteserveringarna. För här har ni en jävel som kommer att ange utan att tveka en sekund. 

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.