Kultur

Polisen måste trappa ner – fotbollen mår bra

Slöseriet med resurser angår alla

avFredrik Persson-Lahusen

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Foto: LINUS WERNER
Under derbyt mellan Djurgården och AIK (12/5) protesterade supportrar genom att bland annat stava ut ”1312” (All cops are bastards) i bengaler. Idag möts AIK och Hammarby, och nya protester är att vänta.

Slå till och trappa upp. Så ser polisens strategi i striden mot landets fotbollssupportrar ut. Efter förnedrande visitationer, flaggförbud, publikreducering och krav på oräkneliga ordningsvakter följer nu hot om att storma in på ståplats så snart en bengal tänds. Djävulen finns i detaljerna, men än mer i den allmänna avsaknaden av rim och ­reson.

Under ett drygt decennium har svensk supporterkultur utvecklats underbart. Det levereras färgsprakande läktarspektakel som imponerar internationellt. Nästan alla med aning anser också att säkerhets­läget inne på arenorna är bättre än på länge. Det både märks och beror på att publiken blivit allt mer blandad. Borta är både rasistiska ramsor och rallarslagsmål.

Att polisen ändå är redo att använda redlös repression och änd­lösa resurser för att stävja ordningsbrott med mycket ringa straffvärde är en angelägenhet för fler än den direkt drabbade fotbollspubliken.

I relation till marscherande nazister och skjutglada gangstergäng tycks polisen inte sällan ovillig eller oförmögen att upprätthålla statens våldsmonopol. Kostsamma, och för medborgarna mycket smärtsamma, mängdbrott utreds knappt alls.

Upptrappningen mot fotbollskulturen – avsteget från ett par år av mer dialoginriktat polisarbete – är ­lika irriterande som lätt att känna igen ifrån intoleransen inför rejvfester och högljudda parkhäng. Den som studsar upp ska sättas på plats.

Nya tvångsmedel riktas alltid först mot avvikarna. Sen mot oss alla. ­Polisen lyckas dock inte längre framställa fotbollspubliken likt slödder eller dela upp den i vanligt folk och våldsverkare som får skylla sig själva. Såväl liberala ledarskribenter som elitföreningarna intresseförening ifrågasätter den förljugna bilden och förordar mer förnuft och känsla. Det är följden av idogt folkrörelsearbete och insikten om att stämningen är svensk fotbolls unique selling point.

Visst finns kukmätarkonfrontationer och vissa andra problem kvar kring fotbollen. Inte desto mindre måste politiken nu reagera på polisens rättsvidriga resursslöseri. Kampen för karnevalen angår oss ­alla. Stå emot och håll ihop.

ARTIKELN HANDLAR OM