Den lyriska tenoren
Claes Wahlin minns Tord Slättegård 1933 - 2018
Jag minns Tord Slättegårds röst, hans lyriska tenor som snyggt flöt fram i långa linjer, emellanåt med en karaktärsskärpande skugga. Roller som Rodolphe i Puccinis La bohème, Lenskij i Tjajkovskijs Eugen Onegin eller Don Ottavio i Mozarts Don Giovanni. Inte minst den sista rollen passade honom som hand i handske.
Liksom Birgit Nilsson var han hans föräldrar lantbrukare, men från Kalmar. Han studerade vid Kungliga Musikhögskolan mellan 1957 och 1962 och debuterade på Kungliga Operan 1963, som Alfredo i Verdis La traviata. Där blev han från det året ända fram till sin pensionering en i den fasta ensemblen. Det var på den tiden som Kungliga Operan hade en fast solistensemble som möjliggjorde ett sceniskt samarbete i en tid då regin, med bemärkta undantag, var tämligen konventionell.
Det blev således en lång rad roller för Slättegård. Bland de större, förutom de redan nämnda, märks Hoffmann i Offenbachs Hoffmanns äventyr, Ferrando i Mozarts Così fan tutte, Almaviva i Rossinis Barberaren i Sevilla eller Fenton i såväl Verdis Falstaff som Nicolais Muntra fruarna i Windsor. Han medverkade i flera svenska uruppföranden, som Laci Boldemanns fullskaliga barnopera Svart är vitt sa kejsaren eller Björn Hallmans Pomperipossas syster. Med erfarenhetens rätt och röstens mognad tog han sig även an roller som Froh i Wagners Rhenguldet eller Narraboth i Richard Strauss Salome. Han blev 84 år, 26 av de åren klingade hans röst på Kungliga Operan.
