Moderna martyrer
Filmen om nätpiraterna som förändrade världen får premiär - på Pirate Bay
I en cell på Mariefredsanstalten sitter en 28-årig kille med skägg och undrar vart hans internet tog vägen. Han har inte fått komma åt det på flera månader. Samtidigt, världen över, tankar miljoner människor ner gigabyte på gigabyte av filmer, tv-serier, musik och spel genom hans monsterskapelse The Pirate Bay.
Mannen i cellen heter Gottfrid Svartholm Warg och är en av galjonsmartyrerna för piratrörelsen i vad man måste kalla ett pågående generationskrig. Mediebolagen, åklagarna och polisen vann genom en dom mot The Pirate Bay 2010 en symbolisk juridisk seger när de tre grundarna dömdes till fängelse och mångmiljonböter. Symbolisk – för sajten är nu större än någonsin och hundratusentals människor är just nu inte bara medbrottslingar utan också anhängare av nedladdning och den kultur som omgärdar den.
I morgon visas TPB – AFK (The Pirate Bay – Away From Keyboard) inom den prestigefulla dokumentärsektionen på en av Europas största och finaste filmfestivaler, i Berlin. Det är en stor grej för svensk film. Men det mest spektakulära med TPB-AFK är att en film för första gången i historien också har premiär på nätet samtidigt. I morgon kväll 17.00 görs filmen tillgänglig gratis för världen genom det media som också är filmens tema: Pirate Bay.
För regissören Simon Klose, som kommer stå på scenen och ta emot publikens applåder, har det varit en lång väg till detta ögonblick. Han började redan 2008 följa Pirate Bays grundare Peter Sunde, Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm Warg.
Det är ingen överdrift att säga att Pirate Bay förändrat världen. Redan för många år sedan var det en av världens mest välbesökta websajter och flera år i rad har den rankats som världens största sajt för fildelning. Historien om Pirate Bay är en saga om tröga, arga jättar beväpnade med stenar stora som berg och småfolk som blixtsnabbt kan gömma sig och byta skepnad. Det senaste året har de stora mediebolagen genom domar i Norge, Finland, Storbritannien och en rad andra länder tvingat internetleverantörer att stoppa trafiken till Pirate Bay – händelser vars uppmärksamhet ironiskt nog alltid gett ökad trafik till sajten. Den tekniska katt-och-råtta-leken har alltid vunnits av piraterna.
För alla oss som använt och följt Pirate Bay finns det ett antal viktiga frågor vi aldrig fått svar på. Vilket är det ideologiska målet med Pirate Bay? Vem styr sajten nu? Och vem tjänar pengar på annonsintäkterna från porrsidorna som finns överallt?
Filmen ger tyvärr inte svar på dessa frågor. De tre grundarnas drivkrafter förblir en gåta, trots att de länge fungerat som ett slags projektionsyta för miljoner Pirate Bay-användare. Är det pengar? Samhällsförändring? Glädjen i att kunna säga ”fuck you” till de internationella mediebolagen och dess mäktiga försvarare? Kärleken till nyskapande tekniska system? Antagligen är det lite av allt. Men utan att få tydliga svar på dessa frågor är det svårt att fullt ut känna för de tre männens gripande öde. I stället för nya insikter kommer vi nära tre unga män sargade av omvärldens press och förväntningar.
Det är gripande öden och rimligt ur ett berättarperspektiv, men också beklagligt. Jag tänker på hur berättelsen om Wikileaks kommit att bli den om Julian Assange.
För att göra det hela mer förvirrande är även själva filmen TPB - AFK en del av sin egen komplikation: den har fått nätfolkets egen blessing genom hundratusentals kronor i mikrobidrag (framför allt via Pirate Bay men också via grundaren Peter Sundes mikro-betalningsprojekt Flattr). För att röra till det ytterligare har filmen också delfinansierats av just de gammelmedier som gnisslar tänder över piraternas framgångar, som till exempel SVT och de största public service-bolagen i Europa.
Att Simon Klose och hans producenter lyckats få dessa jättar att gå med på att filmen släpps online innan den sänds i deras kanaler är inget annat än exceptionellt. Dessutom: förutom den vanliga visningskopian släpps TPB-AFK på nätet under en upphovsrättslig licens (Creative Commons) som möjliggör att vem som helst kan göra ”remixar” av den. Genom att ladda ned filmens ljud, bild, musik och extramaterial separat kan vem som helst bygga en alternativ film av samma material och släppa den online.
Regissören Simon Klose säger att han vill visa på nya vägar för hur man kan använda nätet för att sprida film, och få betalt för den samtidigt som man skänker bort den. Hans film är, precis som Pirate Bay var, ett pionjärprojekt, och han har goda möjligheter att lyckas.
Förvirrande, svårt att få grepp om, men samtidigt ändå hoppfullt. Med andra ord mycket tidsenligt.
