Klimatarbetet i EU är inte i grunden nyliberalt

Handeln med utsläppsrätter är i första hand en politisk åtgärd

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Uppdaterad 2020-01-14 | Publicerad 2020-01-12

I en artikel Aftonbladet kultur skriver Viktor Pressfeldt om EU:s system för handel med utsläppsrätter. Han beskriver det som att handel med utsläppsrätter i grunden är ”en nyliberal idé som växte fram i högerns transnationella tankesmedjor under efterkrigstiden: om vi bara skapar en marknad där vi låter företag handla med rätten att släppa ut växthusgaser så kommer allting lösa sig spontant.”

Den beskrivningen är missvisande, för att inte säga felaktig. Pressfeldt missar nämligen en grundläggande komponent. I EU:s system för handel med utsläppsrätter så är det EU som bestämmer hur stora utsläppen får bli. EU sätter nämligen ett tak för utsläppen och det är först därefter man överlåter till marknaden att avgöra var utsläppen kommer äga rum och hur stort priset på utsläppsrätterna blir. Men hur stora utsläppen blir totalt sett, det bestämmer politiken.


EU:s system är alltså i grunden en politisk åtgärd där man ger tvingande incitament för marknadens aktörer att minska de totala utsläppen. Om detta kan man tycka vad man vill, men beskrivningen bör vara korrekt.

Historiskt har systemet inte fungerat så bra, och vi har haft för låga priser på utsläppsrätterna. Det beror delvis på att man initialt delade ut för mycket utsläppsrätter (det här var resultatet av politiska kompromisser på grund av motstånd från industrin och många medlemsstater, och sålunda också en alltför svag klimatopinion i många länder), men också på konsekvenserna av den finansiella och ekonomiska krisen efter 2008/09 som ledde till minskad efterfrågan på energi och därmed utsläppsrätter. Då faller priserna på utsläppsrätter.

Men numera har kraven på minskade utsläpp skärpts. Det har också gjort att priset på utsläppsrätter stigit. Nu kostar en utsläppsrätt cirka 25 euro per ton koldioxid, vilket innebär att ägarna till kolkraftverk måste betala runt 20 öre per kWh för sina utsläpp. Det gör att lönsamheten för kolkraft rasar, och användningen av kolkraft minskar snabbt i EU.


Det går att kritisera EU:s system för mycket, och jag har själv gjort det flera gånger genom åren, och allt är fortfarande inte bra. Mer behöver göras för att lösa klimatfrågan. Men Pressfeldts beskrivning av systemet är inte korrekt.

Jag vill avslutningsvis säga några ord om Pressfeldts beskrivning av William Nordhaus som fick Nobelpriset i ekonomi häromåret. Det finns en massa antaganden i Nordhaus klimat-ekonomi-modell som man kan ha kritiska synpunkter på (se till exempel min egen genomgång i DN 5 dec, 2018), men att få Nordhaus att framstå som en nyliberal som inte vill ha politiska lösningar på klimatproblemet är direkt missvisande. Nordhaus är nämligen en stark förespråkare för förhållandevis rejäla koldioxidskatter och han har kritiserat Obama för att han inte drev på för just en sådan åtgärd (New York Times, 13/10-2018).


Christian Azar
Professor i energi och miljö, Chalmers

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.