ÅSIKT

Konst som utmanar någon kan befria en annan

Anna Andersson om Sölvesborgs beslut om offentlig konst

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
”And then we danced” har svensk premiär i dag.

”Klassisk och tidlös” – så ska den offentliga konsten i Sölvesborg vara framöver. Detta efter beslut i kommunfullmäktige i måndags, nästan prick ett år efter valet då SD blev kommunens största riksdagsparti och bildade allians med M, KD och lokala Sölvesborg- och Listerpartiet (SoL).

Den klassiska och tidlösa konsten ställs där i kontrast mot ”utmanande samtidskonst”. Alla får antagligen en känsla av vad som menas men vad som utmanar en är ju individuellt. För Rolf Hans Berg (SD), ordförande i fritids- och kulturnämnden, tycks det handla mycket om ”menskonst” – det är i alla fall vad han nämner i sina medie­uttalanden, att den som gillar ”menskonst” kan ha den ”hemma vid matsalsbordet”.

Bergs fixering vid menskonst kan man fnissa åt men det är klart att det finns konst som utmanar. I dag har Levan Akins And then we danced premiär, en film som utspelar sig i den georgiska folkdansvärlden, där två unga män förälskar sig i varandra. I Sverige är det få som höjer på ögonbrynen över ett verk med hbtq-tema – nu för tiden och än så länge – men i Georgien, där filmen spelades in med inhemska skådespelare, utmanar den.

Folkdansen är en konstform som hålls mycket högt där, många skulle nog kalla den klassisk och tidlös. Den är också en machovärld, enligt chefen för Georgian National Ballet finns där helt enkelt inga bögar. Akin fick den första impulsen att göra filmen efter att en prideparad i Tbilisi 2013 attackerats, utan att polisen gjorde särskilt mycket åt det.

Men konst som utmanar någon, kan betyda allt för en annan. Jag såg And then we danced på en visning som hölls under prideveckan i Stockholm i augusti, och efteråt var Levan Akin på plats för att svara på frågor. Då reste sig en tjej i publiken för att med tjock röst tacka Akin – hon tillhörde själv Georgiens hbtq-värld och hon hade äntligen fått se något som bekräftade hennes plats i världen.

Rolf Hans Berg har ingen aning om vad det som han avfärdar som ”menskonst” kan väcka hos någon annan. Fri konst handlar inte bara om att låta konstnärer göra vad de vill utan också om en möjlighet till befrielse för oss som tar in konsten.

avAnna Andersson

ARTIKELN HANDLAR OM

Levan Akin

Hbtq