”Vi måste utmana oligarkerna”
INTERVJU Frigivne ryske vänsterledaren Sergej Udaltsov om en ny röd allians mot Putin
Den 8 augusti släpptes den ryske politiske fången Sergej Udaltsov, ledaren för Vänsterfronten, efter att ha avtjänat ett 4,5 år långt fängelsestraff för sin roll i den stora proteströrelsen mot Putin 2011–2012.
Trots den hårda tiden i Tambov-fängelset är han inte bruten. Han säger sig redo att ta upp den politiska kampen igen genom att försöka samla den ryska vänstern till en tredje politisk kraft som kan utmana så väl Putin, som den högeropposition som nu leds av nationalisten Aleksej Navalnyj.
Mycket har hänt i Ryssland och i världen under de här åren, vilket öppnar för nya politiska möjligheter. Den i dag fyrtioårige Udaltsov har varit politiskt aktiv sedan millennieskiftet. Som karismatisk och orädd aktivist har han haft ett stort inflytande över de mer radikala strömningarna till vänster om det stora men trötta officiella ryska kommunistpartiet.
Förhållandena under början av 2000-talet, då Rysslands ekonomi var god och Putin populär, innebar att de breda folklagren inte efterlyste någon radikal vänsteropposition mot makthavarna i Kreml, trots regimens auktoritära styre och landets enorma sociala klyftor. Men den ”goda tiden” då landets ekonomi var stark tack vare höga oljepriser är nu förbi och Putin sitter osäkrare vid makten än vad det framstår som.
De första symptomen på krisen och det folkliga missnöjet i Ryssland var den stora proteströrelsen för fria val som uppstod 2011–2012. Det var också då den radikala vänstern med Sergej Udaltsov i spetsen för första gången blev en kraft att räkna med. Även Navalnyj fick sitt politiska genombrott under denna tid med sin antikorruptionsretorik. Till skillnad från Udaltsov skulle han inte hamna i fängelse.
Efter att ha tagits på sängen av protesterna och först inte vetat hur de skulle bemötas, valde Putinregimen att slå ner proteströrelsen brutalt med polisvåld och hårda fängelsestraff, framför allt för vänsteraktivister. Udaltsov och Vänsterfronten hade utöver kravet på fria val även börjat framföra sociala krav på högre löner och pensioner, bättre bostäder och sjukvård, vilket innebar att vänsterns popularitet steg. Därmed blev de det största hotet mot Putins regim.
Vänsterfronten förbjöds under en period och Udaltsov sattes först i husarrest i väntan på rättegång medan anklagelserna om ”försök till statskupp”, ”landsförrädare” och ”maskopi med utländska makter”, haglade mot honom i ryska statliga medier.
När det såg ut som att han skulle riskera över tio år i fängelse, föreslog den liberale oppositionsledaren Boris Nemtsov i hemlighet att Udaltsov skulle kunna smugglas ut ur landet med hjälp av en svensk diplomatbil. Den dåvarande utrikesministern Carl Bildt har bekräftat att sådana planer diskuterades.
Udaltsov själv ville inte fly och ge upphov till nya anklagelser om samarbete med utländska säkerhetstjänster, utan bestämde sig för att göra rättegången till en politisk plattform och försvara sin oskuld. Tack vare en massiv internationell solidaritetskampanj blev fängelsedomen för vänsterledaren ”bara” 4,5 år, vilket ändå var det hårdaste straff som tilldelades någon av deltagarna i proteströrelsen.
Men krossandet av proteströrelsen löste bara problemet tillfälligt för Putin, då orsakerna till krisen inte bekämpades och de ekonomiska problemen bara fortsätter att växa. Medelinkomsterna i landet har rasat till följd av sjunkande oljepriser och västerländska sanktioner, men trots det har Putin och hans oligarkvänner fortsatt att berika sig.
De sociala orättvisorna är större i Ryssland än i de flesta andra utvecklade länder och regeringen varken vill eller kan ändra på det. Putins ekonomiska program, som bara bygger på nyliberal privatiseringspolitik och att Ryssland ska exportera sina naturresurser som olja och gas till omvärlden, har hamnat i en återvändsgränd.
Sergej Udaltsov och den nya ryska vänstern har i dag större chans än någonsin tidigare att bli tagna på allvar med en tydlig socialistisk politik. På samma sätt som Bernie Sanders i USA, Jeremy Corbyn i Storbritannien och Jean-Luc Mélenchon i Frankrike har han potential att visa att ett program runt klassiska socialdemokratiska krav kan växa till massrörelser.
– Folk är trötta på den nyliberala nedskärningspolitiken. Ryssland är inget undantag, säger Udaltsov när vi talar med honom via Skype.
– I grunden är det en överlevnadsfråga. Kapitalismen kan helt enkelt inte lösa de internationella problemen med ojämlikhet, klimathot, krig och flyktingkris. Jag ser det som min uppgift att försöka samla och återuppliva vänstern i Ryssland igen, på samma sätt som sociala rörelser växer i andra länder. Det är vår tids stora utmaning.
Om man inte gör något kommer de reaktionära krafterna i Ryssland att bli starkare, menar Udaltsov. Eller så blir det en tillfällig lösning genom en palatskupp där en grupp oligarker byter ut varandra vid makten, så som hände i Ukraina, samtidigt som ingenting blir bättre för vanligt folk:
– Missnöjet bland befolkningen är väldigt stort och i grunden vill majoriteten av ryssarna se socialistiska lösningar på problemen, men det finns ingen rörelse som formulerar deras åsikter. Vår uppgift är att skapa en sådan rörelse och göra den till en riktig kraft i samhället.
Udaltsov berättar att han diskuterade mycket med de andra internerna i fånglägret i Tambovregionen. I grunden är de vanliga arbetare och ungdomar. I fängelset kan man tydligt se problemen; människor är bittra, de har blivit övergivna av myndigheterna och lämnas åt sina öden, vilket ibland leder till kriminalitet. De vet inte vad de ska göra. De tror inte på de styrande politikerna, men de litar ännu mindre på den liberala oppositionen, som bara har stöd bland en liten medelklasselit i storstäderna:
– Det är intressant, men bland fängelseinterner har Navalnyj och andra liberaler stöd främst hos de riktiga skurkarna, det vill säga affärsmän och byråkrater som sitter inne för bedrägeri och ekonomisk svindleri. Och det säger en hel del. Det är ju främst så att Rysslands invånare, särskilt de i provinserna, tillhör arbetarklassen. Det är vår bas, vänsterns bas. Och det är en enorm bas, säger Udaltsov.
Samtidigt har högerpopulisten Aleksej Navalnyj gjort klart att han tänker köra sitt eget race med siktet inställt på nästa års presidentval, oavsett om han får tillstånd att ställa upp eller inte. För Navalnyj är det inte längre en fråga om att kämpa för fria demokratiska val, för honom är det här en kamp mot Putin, alla andra eventuella oppositionskandidater ser han som hinder i sin väg.
Medan Navalnyj konstruerar en oppositionsrörelse runt sin egen person, talar Udaltsov om behovet av en bred koalition av olika sociala rörelser, fackföreningar och vänstergrupper. För Udaltsov är inte Putin den personliga huvudfienden, utan det rövarkapitalistiska auktoritära system han representerar.
– Det är omöjligt att demokratisera Ryssland utan att utmana detta system. Vi måste åternationalisera de stora industrierna och företagen, och genomföra en omfördelning av de resurser som oligarkerna stulit från det ryska folket sedan Sovjetunionens fall, säger Udaltsov.
Vi måste åternationalisera de stora industrierna och företagen, och genomföra en omfördelning av de resurser som oligarkerna stulit
Därmed är han inte bara ett hot mot Putin och den ryska härskarklassen, utan blir också ett hatobjekt för de ryska marknadsliberaler som värdesätter privat egendom mer än människors liv och levnadsstandard.
De sätter nu i stället sitt hopp till högerpopulisten Aleksej Navalnyj, som även backas upp av delar av den styrande ekonomiska och politiska eliten som har börjat tvivla på att Putin kan fortsätta att leda landet på ett sätt som tillgodoser deras intressen.
LÄS OCKSÅ: ”Vår kritik av Putin går ännu